EU och migration

• Fri rörlighet
  
• Asyl
  
• EASO – ett europeiskt kontor för samarbete om asylfrågor
  
• Vidarebosättning
  
• Viseringspolitik
  
• Arbetskraftsinvandring
  

Fri rörlighet

• avskaffande av gränskontroller (Schengensamarbetet)
• samordning av visumregler
• flykting- och asylpolitik
• invandringspolitik.

EU:s stats- och regeringschefer antar femåriga arbetsprogram kring rättsliga och inrikes frågor, som bland annat omfattar asyl- och migrationsfrågor. Det senaste kallas Stockholmsprogrammet och antogs under det svenska ordförandeskapet i EU år 2009. Där anges att rätten till fri rörlighet fullt ut måste realiseras genom att bland annat ta bort samtliga gränskontroller inom EU och verka för införlivandet av alla medlemsstater i Schengen.

Målet med EU:s migrationspolitik är att harmonisera och fördjupa det europeiska och internationella samarbetet för att säkerställa en långsiktig hållbar politik som värnar om asylrätten, underlättar rörlighet över gränser, främjar en behovsstyrd arbetskrafts­invandring och som tar tillvara och tar hänsyn till migrationens utvecklingseffekter.
 

Asyl

De viktigaste rättsakterna, som utgör grunden för ett framtida gemensamt asylsystem, är:

• Asylprocedursdirektivet (2005/85/EG)
• Skyddsgrundsdirektivet (2004/83/EG)
• Dublinförordningen (2003/343/EG)
• Mottagandedirektivet (2003/9/EG)
• Eurodacförordningen (2000/2725/EG).

Rättsakterna antogs i Sverige under åren fram till 2005. För närvarande pågår förhandlingar om ändringar i samtliga rättsakter med undantag av skyddsgrundsdirektivet där ett omarbetat direktiv antogs i november 2011. Som ett led i harmoniseringsarbetet har även ett gemensamt europeiskt stödkontor (European Asylum Support Office – EASO) för samarbete i asylfrågor inrättats (se nedan).

EASO – ett europeiskt kontor för samarbete om asylfrågor

Syftet med stödkontoret är att underlätta det praktiska samarbetet mellan myndigheter i EU och bidra till en jämnare nivå på bedömningar av asylansökningar. Det kan förhoppnings­vis också leda till förbättrade mottagningsvillkor i medlems­länderna och minskade förflyttningar inom EU.

Stödkontoret ska stödja medlemsländernas migrations­myndigheter i deras arbete, till exempel genom att utbilda personal och ge tips på arbetsmetoder. Stödkontoret koordinerar och stödjer även gemensamma insatser för att underlätta för de medlemsstater vars asyl- och mottagningssystem är under särskilt tryck. För detta ändamål har EASO inrättat en egen insatsstyrka – Asylum Intervention Pool (AIP) – som består av experter som tillhandahålls av medlemsstaterna. Medlems­staterna har skyldighet enligt EASO-förordningen att tillhandahålla nationella experter för EASO:s insatsstyrka. I uppstartsfasen har EASO efter begäran från Grekland fokuserat mycket av sitt arbete på att bistå Grekland, där insatser kommer att pågå de närmaste två åren.

EASO förvaltar och administrerar en gemensam portal för att underlätta medlemsstaternas tillgång till information om ursprungsländerna. I början av år 2012 kommer stödkontoret även att ta över utbildningsprogrammet EAC (European Asylum Curriculum).
 

Vidarebosättning

Vidarebosättning är en viktig del av det gemensamma asyl- och flyktingsystem som utvecklas inom EU-samarbetet. EU-kommissionen vill se en utveckling av EU-ländernas nationella program och tillsammans med medlemsländerna aktivt delta i vidarebosättning inom ramen för regionala skyddsprogram. I september 2009 presenterade EU-kommissionen ett förslag till vidarebosättningsprogram med tillhörande ändringar i fond­regelverket för att möjliggöra finansiering för genomförande av vidarebosättningsprogrammet. Ändringarna i fondregelverket har sedan dess förhandlats inom rådsstrukturen och förmodas antas under 2012. Syftet med vidarebosättningsprogrammet är både att öka vidarebosättningen till EU:s medlemsstater genom ekonomiska initiativ och att bättre koordinera prioriteringar och nationella program.

Viseringspolitik

Den 11 oktober 2011 lanserades det gemensamma europeiska systemet för utbyte av viseringsinformation (VIS) i Nordafrika. Syftet med VIS är att förebygga hot mot den inre säkerheten och så kallad viseringsshopping samt att underlätta gränskontroll, inre utlänningskontroll och kampen mot bedrägerier. VIS ska används av samtliga länder som deltar i Schengensamarbetet. Med VIS samlas alla visumansökningar elektroniskt i en central databas. För att säkerställa identifieringen av den som söker visum registreras fingeravtryck och foto (s.k. biometriska uppgifter) i systemet vid varje förstagångsansökan om visum. Uppgifterna lagras i en central VIS-databas och skickas även till Eurodac och polisens fingeravtrycksregister. Uppgifterna kan därför användas för att enligt Dublinförordningen avgöra vilken medlemsstat som ansvarar för prövningen av en asylansökan samt vid identitetsutredningar. Lanseringen av VIS kommer att fortsätta regionvis under de kommande två åren.

Arbetskraftsinvandring

Blåkortsdirektivet, som reglerar inrese- och vistelsevillkor för högkvalificerad arbetskraft, antogs år 2008. Kommissionen presenterade under 2009 även direktiv om villkor för säsongs­arbetare respektive företagsinternt utstationerad personal (ICT-direktivet) som för närvarande förhandlas.