Skriv ut

EU och migration

Harmonisering och praktiskt samarbete står i fokus på asyl- och migrationsområdet i EU. Arbetet med att utveckla ett gemensamt europeiskt asylsystem kommer att vara prioriterat under flera år framöver.
Samarbetet inom EU har stor betydelse för Migrationsverkets dagliga verksamhet eftersom det påverkar asylprocessen, viseringsarbetet anhöriginvandringen, arbetskraftsinvandringen m.m.
 

Fri rörlighet


Fri rörlighet för personer är en av grundstenarna i samarbetet inom EU. För Sveriges del började reglerna om fri rörlighet för personer att gälla redan den 1 januari 1994, då EES-avtalet trädde i kraft. Medlemskapet i EU 1995 förde därför inte med sig några stora förändringar på detta område. När Sverige blev medlem låg skillnaden framförallt i att Sverige kunde delta fullt ut i EU:s arbete med:
  • avskaffande av gränskontroller (Schengensamarbetet)
  • samordning av visumregler
  • flykting- och asylpolitik
  • invandringspolitik

I november 2004 antog EU:s stats- och regeringschefer det så kallade Haagprogrammet. Det är ett femårigt arbetsprogram för EU-samarbete kring rättsliga och inrikes frågor, som bland annat omfattar asyl- och migrationsfrågor. Genom Haagprogrammet beslutade medlemsländerna att ett gemensamt asylsystem skulle utvecklas till 2010. Samarbetet har fortskridit, men programmet löper ut i december 2009. Arbetet med att ta fram ett nytt program, Stockholmsprogrammet, är en viktig uppgift under hösten 2009 när Sverige är ordförande i EU. 

Målet med EU:s migrationspolitik är att harmonisera och fördjupa det europeiska och internationella samarbetet för att säkerställa en långsiktig hållbar politik som värnar om asylrätten, underlättar rörlighet över gränser, främjar en behovsstyrd arbetskraftsinvandring och som tar tillvara och tar hänsyn till migrationens utvecklingseffekter. 
 

Asyl och invandring


För närvarande pågår ett omfattande arbete inom EU för att skapa ett gemensamt asylsystem. Det ska vara ett rättssäkert och öppet system som värnar möjligheten att söka asyl och som respekterar mänskliga rättigheter. Det är viktigt att garantera att en asylansökan bedöms på ett likvärdigt och rättssäkert sätt i alla medlemsländer. Det är också angeläget att nå en rättvisare fördelning mellan EU-länderna när det gäller ansvar och kostnader för asylsökande.

De viktigaste rättsakterna, som utgör grunden för ett framtida gemensamt asylsystem, är:

  • Asylprocedursdirektivet (2005/85/EG)
  • Skyddsgrundsdirektivet (2004/83/EG)
  • Dublinförordningen (2003/343/EG)
  • Mottagandedirektivet (2003/9/EG)
  • Eurodacförordningen (2000/2725/EG)

För närvarande pågår förhandlingar om ändringar i  Dublinförordningen, Eurodacförordningen och mottagandedirektivet. Dessutom pågår arbete med att inrätta ett gemensamt europeiskt stödkontor för samarbete i asylfrågor (se nedan), vilket också är ett viktigt led i harmoniseringsarbetet. 

Under 2009 väntas kommissionen även presentera förslag till ändringar i asylprocedurdirektivet och skyddsgrundsdirektivet.

Ett europeiskt kontor för samarbete om asylfrågor


I oktober 2008 enades EU:s stats- och regeringschefer om att inrätta ett stödkontor för samarbete i asylfrågor. Den 18 februari 2009 presenterade kommissionen ett förslag till en förordning om ett stödkontor.

Syftet med stödkontoret är att underlätta det praktiska samarbetet mellan myndigheter i EU och bidra till en jämnare nivå på bedömningar av asylansökningar. Det kan förhoppningsvis också leda till förbättrade mottagningsvillkor i medlemsländerna och minskade förflyttningar inom EU.

Stödkontoret ska kunna stödja medlemsländernas migrationsmyndigheter i deras arbete, till exempel genom att utbilda personal eller ge tips på arbetsmetoder. Det ska även utarbeta goda metoder på EU-nivå och underlätta tillgången till information om ursprungsländerna. Kommissionen föreslår också att utbildningsprogrammet EAC (European Asylum Curriculum) ska vidareutvecklas av stödkontoret.
 

Vidarebosättning

 
När flyktingars säkerhet inte kan garanteras i vare sig deras hemländer eller det land dit de har flytt kan personerna överföras till ett annat land Det kallas vidarebosättning (eng. resettlement). För svensk del sker det via den svenska flyktingkvoten. FN:s flyktingorgan UNHCR presenterar då ärenden för Migrationsverket som ser till att flyktingarna kan bosätta sig i Sverige.

Vidarebosättning är en viktig del av det gemensamma asyl- och flyktingsystem som utvecklas inom EU-samarbetet. EU-kommissionen vill se en utveckling av EU-ländernas nationella program och tillsammans med medlemsländerna aktivt delta i vidarebosättning inom ramen för regionala skyddsprogram. I september 2009 presenterade EU-kommissionen ett förslag till vidarebosättningsprogram.

Viseringspolitik


En viktig del av Schengensamarbetet är den gemensamma visumpolitiken. Den innebär bland annat att länderna enats om vilka länders medborgare som ska ha visum för att få resa in i Schengenområdet. I utvecklingen av en gemensam viseringspolitik gäller det att med hjälp av ny teknik underlätta för resenärer att röra sig över gränserna utan att behöva ge avkall på säkerheten. 

Europeiska unionens råd beslutade den 8 juni 2004 att inrätta ett gemensamt europeiskt system för utbyte av viseringsinformation (VIS). Syftet med VIS är att förebygga hot mot den inre säkerheten och så kallad viseringsshopping samt att underlätta gränskontroll, inre utlänningskontroll och kampen mot bedrägerier. VIS ska användas av samtliga länder som deltar i Schengensamarbetet. Med VIS samlas alla viseringsansökningar elektroniskt i en central databas. För att säkerställa identifieringen av den som söker visering kommer biometri (fingeravtryck och foto) att registreras i systemet vid varje förstagångsansökan om visering.

Arbetskraftsinvandring


Befolkningstillväxten  inom EU är inte lika stor som i andra delar av världen. Inom de närmaste åren kommer det att bli brist på arbetskraft i ett flertal sektorer på olika nivåer. EU-länderna har därför behov av arbetskraftsinvandring.

Flera nya EU-direktiv kommer sannolikt att presenteras för att harmonisera och fördjupa samarbetet kring arbetskraftsinvandring.

Sidan senast uppdaterad: 2010-07-06