Migrationsverket - startsidan
Skriv ut

Inriktning på projekt

I Återvändandefondens årliga och fleråriga program finns information om hur fondens pengar ska användas och vilken verksamhet som ska bedrivas under det aktuella året.
EU-kommissionens strategiska riktlinjer och fondens fleråriga program styr hur medel ur Återvändandefonden får användas. I programmet anges även vilka utvecklingsbehov och mål som Sverige har inom de områden som fonden verkar.

Prioriteringar


För programperioden 2008—2013 gäller de prioriteringar som EU-kommissionen har fastställt och som finns angivna i det fleråriga programmet för fonden. Inför de sista två åren av programperioden har kommissionen pekat ut följande tre särskilda strategiska prioriteringar som medlemsstaterna särskilt ska fokusera insatser på:
  • Vidareutveckling och förbättring av frivilligt återvändande (jämför med 1 och 3 nedan).
  • Främjande av ett mer strategiskt fokus på EU-normer genom att genomföra åtgärder kopplade till kraven inom direktivet för återvändande (jämför med 4 nedan).
  • Förbättringar av de nationella möjligheterna genom samarbete med andra medlemsstater (jämför med 1 nedan).

Dessa prioriteringar är kopplade till de strategiska riktlinjerna om vilka inriktningar projekt bör ha:

1. Projekt som bidrar till att utarbeta en strategi för återvändandet


Sådana projekt kan till exempel handla om förbättrat samarbete mellan EU-ländernas och återvändarländernas myndigheter, utveckling av återvändandeinformation och program för att ge stöd åt självmant återvändande eller frivillig återvandring. Projekt som utvecklar effektivare tvångsvis återvändande kan också ingå.
 
Särskilt prioriterade är projekt som utvecklar:
  • program för bistånd till självmant återvändande och frivillig återvandring
  • ekonomiska incitament och åtgärder för att ge hjälp till särskilt sårbara återvändande/återvandrare som barn, funktionshindrade, gravida, ensamstående föräldrar, äldre med flera.
  • återvändandeplaner som stöder återvändande till särskilt svåra länder, exempelvis där återtagandeavtal saknas.

(2. Prioriteringen är struken i det svenska fleråriga programmet)


Kommissionens strategiska riktlinjer rekommenderar att medlemsländerna koncentrerar sig på de utvecklingsområden som är mest angelägna för respektive land. Därför finns möjligheten att stryka någon prioritering där behoven av utvecklingsinsatser är mindre angelägna under den första perioden av Återvändandefondens arbete.
 

3. Projekt som utvecklar särskilt nyskapande redskap för återvändandearbetet


Exempel på detta är förbättrade åtgärder för rådgivning och information inför återvändandet, återanpassningsåtgärder i ursprungslandet samt samarbete och utbildning för att få information om och handlingar till personer utan ID-handlingar. Särskilt prioriterade är projekt som:
  • visar speciellt uppfinningsrika sätt att ge råd och information inför återvändandet eller andra nyskapande incitament till självmant återvändande
  • testar nya arbetsmetoder för att påskynda processen med att förse de återvändande med handlingar.

4. Projekt som utvecklar EU:s standarder och bästa metoder för hanteringen av återvändande


Gemensamma EU-standarder finns till exempel i direktivet om ömsesidigt erkännande av avvisning eller utvisning och i återvändandedirektivet. Särskilt prioriterade är projekt som bidrar med:
  • utvärderingar och besök på plats för att mäta vilka framsteg som gjorts med hjälp av de olika programmen, redskapen och processerna för återvändande
  • åtgärder för att se till att de gemensamma normerna för återvändande genomförs på ett rättvist sätt och i enlighet med EU-lagstiftningen, till exempel genom utbildning för handläggare.

Nationella behov


Med anledning av kommissionens krav på vilka områden medlemsstaterna ska koncentrera mål och insatser kring de två sista programåren har fondenheten analyserat vad som har gjorts hittills och även efterfrågat synpunkter från Nationella samråds­kommittén. Behov finns inom följande utvecklingsområden:
  • Åtgärder kopplade till kraven inom direktivet för återvändande.
  • Metoder för utökat informations- och erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna och med tredjeland gällande identitet och medborgarskap.
  • Samarbete med aktörer i mottagarlandet gällande återvändande av ensamkommande barn.
  • Samarbete mellan myndigheter och mellan myndigheter och frivilligorganisationer, t.ex. kring återvändande för särskilt utsatta grupper.
  • Kompetensutveckling inom återvändandeområdet, t.ex. genom utbytesprogram mellan olika berörda myndigheter och frivilligorganisationer och mellan olika medlemsstater.
  • Metodiker kring samtal inför återvändande och bättre verktyg.
  • Kapacitetsutveckling hos frivilligorganisationers systerföreningar i mottagarländerna.

  

Sidan senast uppdaterad: 2012-05-04