Dokument Lifos 14100

Frågan om användande av tortyr av israeliska säkerhetstjänsten

Med anledning av en konkret fråga har ambassaden valt att titta närmare på frågan om användande av tortyr av israeliska säkerhetstjänsten.

Israel har under en rad år anklagats både av internationella och israeliska NGO:s för att använda tortyr som förhörsmetod i förhör med palestinier och andra personer anklagade för fientlig verksamhet riktad mot staten Israel. Anklagelserna riktas främst mot den israeliska säkerhetstjänsten General Security Service, GSS (Shin Bet).

Från israeliskt håll har man vidhållit att de förhörsmetoder som används av GSS för att förhindra terrorattacker inte utgör tortyr, enligt definitionen i artikel 1 i FN:s konvention mot tortyr.

Frågan om förekomsten av tortyr debatterades mycket lite i Israel fram till mitten av 80-talet. Detta ändrades emellertid 1987 i samband med ...fallet där det i förhör framkom att den israeliska säkerhetstjänsten under en lång rad av år systematiskt hade ljugit om sina förhörsmetoder. Med anledning av detta tillsattes en kommission som leddes av dåvarande presidenten i högsta domstolen Mr Landau.

Landaukommissionen fokuserade främst på två frågor; dels de systematiska lögnerna i domstolsförhör av förhörsledare från GSS och dels förhörsmetoderna i sig. Efter fyra månader presenterade kommissionen en rapport vars första del var offentlig och innehöll en översyn av GSS aktiviteter, samt en andra del som var hemlig och som innehöll riktlinjer för tillåtna förhörsmetoder.

Kommissionen fastställde att GSS systematiskt ljugit i domstolssammanhang när de förhörts om vilka metoder de använt, och redogjorde för innehållet i ett internt GSS-dokument från 1982, i vilket säkerhetstjänstens förhörsledare uppmanades att ljuga om förekomsten av tortyr i förhörssammanhang. Trots detta beslutade kommissionen att inte åtala några av förhörsledarna, utan hänvisade till termen "necessity defence" som innebär att en person frias från juridisk påföljd om han/hon handlat i syfte att förhindra förestående terrorattack.

När det gällde förhörsmetoderna delade Landaukommissionen GSS uppfattning om att fysiskt våld var nödvändigt i s k "ticking bomb-situationer", men begränsade metoderna till de nedanstående som man benämnde "moderate physical pressure":

• täcka huvudet med en huva
• fastkedjande i smärtsamma positioner
• våldsam skakning
• förhindrande av sömn
• exponering för hög musik
• exponering för extrem kyla
• exponering för extrem värme
• hot, inklusive dödshot

The UN Committee Against Torture fastslog 1997 att de metoder som var tillåtna enligt Landaukommissionen var att betrakta som regelrätt tortyr, och att dessa förhörsmetoder var oacceptabla.

Landaukommissionen rekommenderade att en kommitté skulle tillsättas som regelbundet gjorde en översyn över hur kommissionens rekommendationer efterlevdes samt rekommenderade att ansvaret för att pröva anklagelser om förekomst av tortyr skulle åvila en State Comptroller. En kommitté bestående av representanter från Justitieministeriet och GSS (!) tillsattes, och dåvarande State Comptroller, den f d domaren i högsta domstolen Miriam Ben Porat, fick i uppgift att sammanställa en rapport över åren för första intifadan (1988 - 1992). I denna rapport kom hon fram till att ett flertal allvarliga och systematiska avvikelser från Landaukommissionens rekommendationer hade förekommit under denna period.

När den israeliske 19-årige soldaten ... kidnappades av en palestinsk grupp i oktober 1994, godkände dåvarande premiärministern Yitzhak Rabin användande av metoder som gick utöver de som fanns i Landau-rapportens rekommendationer med hänvisning till att metoderna inte var tillräckliga för att få tillgång till den information säkerhetstjänsten behövde. ... dödades av kidnapparna i samband med en israelisk kommandoräd.

I september 1999 fastställde Israels Högsta Domstol att tortyr skulle förbjudas med motiveringen att "violence directed at a suspects body or spirit does not constitute a reasonable investigation practice". Högsta Domstolen förbjöd därmed metoder såsom våldsam skakning, fastkedjande i smärtsamma positioner, att täcka den som förhördes med en huva samt att exponering för hög musik. Förhindrande av sömn var däremot tillåtet, inte som ett mål i sig, men som en oundviklig konsekvens av att man var tvungen att förhöra någon intensivt i s k "ticking bomb-situationer". Fastkedjande var också tillåtet i syfte att skydda förhörsledaren. Förhörsledare som använde våld för att förhindra en terrorattack kunde dock fortfarande åberopa den s k "necessity defence-klausulen" om han/hon ställdes inför rätta för att ha tillämpat icke tillåtna metoder.

Enligt den israeliska kommittén mot tortyr (PCATI) utgjorde Högsta Domstolens utslag en vändpunkt som innebar att tortyr inte längre tillämpades rutinmässigt. Inte desto mindre menar PCATI att Högsta Domstolen begick ett misstag genom att lämna ett kryphål för s k "ticking bomb-situationer", vilket sedermera har kommit att utnyttjas av säkerhetstjänsten.

I den rapport som FN:s Committee Against Torture sammanställde över perioden år 2001 - 2003 slog man fast att tortyr återigen hade blivit en del av den israeliska säkerhetstjänstens metoder i "ticking bomb-situationer" och att fångar fortfarande utsattes för förhindrande av sömn, fastkedjande, örfilar, sparkar, exponering för extrem köld och värme, hot och förödmjukelser. CAT framförde också klagomål mot säkerhetstjänsten i många fall avvisade de anhållnas önskemål att få tillgång till advokat eller juridiska ombud.

I fallet med den arresterade Hamas-aktivisten ... (2002), anklagad för involvering i diverse terroraktiviteter såsom militär träning av Hamasmedlemmar, smugglande av bälten med explosiva laddningar avsedda för självmordsbombare samt medverkan i terrorattentatet mot buss no. 16 i Haifa i december 2001 som dödade 15 personer, fick ... försvarsadvokat av en händelse tillgång till säkerhetstjänstens förhörsprotokoll. I detta framgick att den israeliska säkerhetstjänsten givit ... tre örfilar samt kedjat fast ... vid en stol i den s k "banana back-bend"-positionen som innebär att en person kedjas fast med ryggen över stolsitsen och med armarna fastkedjade runt de fyra stolsbenen. ... hölls i denna position vid tre tillfällen, första omgången 10 minuter, andra omgången 30 minuter och tredje omgången 22 minuter.

Med anledning av informationen i förhörsprotokollet har den israeliska kommittén mot tortyr gjort en framställan till statsåklagare Mazuz där man begär att förundersökning ska inledas mot förhörsledaren i fråga. Denna begäran lämnades in i augusti 2004, och PCATI har ännu inte fått något svar.

Enligt artikel 277 i den israeliska strafflagen från 1977 är straffet för att använda fysiskt våld 3 års fängelse ("a public servant who uses or gives an order to use force or violence against another person in order to extract a confession of information about an offence shall be sentenced to three years incarceration"). PCATI har lämnat in ett hundratal framställningar om förundersökningar i de fall där klienter hävdar att de utsatts för tortyr. Enligt PCATI har dock bara hänt i två fall, som resulterade i dödsfall, att förhörsledare från säkerhetstjänsten blivit straffade för brott relaterade till tortyr.