Dokument Lifos 9560

Träskaraber i Irak

IRIN rapporterar om de irakiska träskaraberna (även kallade ma’dan). Fram till Saddam Husseins inblandning levde dessa avskärmade från resten av världen. Träskaraberna är en del av den förtryckta shiitiska majoriteten i landet och var därför opponenter till Saddam Hussein och hans regim. Problemen blev främst märkbara 1991 när personer i södra Irak försökte göra uppror efter att Irak förlorat Gulfkriget. När desertörer från armén och rebeller tog till tillflykt till träsken började Saddam Hussein att tvinga folk att flytta från träsken samt att torrlägga dessa. Motivet sades vara att skapa mer jordbruksland.

80% av träsklandet har omvandlats till jordbruksmark eller ligger i träda. Ekosystemet har skadats och landminor utgör en fara i området. Ytterligare krigsmaterial har lämnats i området i och med den irakiska arméns kollaps.

IRIN rapporterar att av de uppskattade 250.000 personer som 1991 var bosatta i träsklandet var det enbart 40.000 kvar. Många flydde till Iran eller andra och säkrare ställen i Irak. Det uppskattas att 100.000 träskaraber lever som internflyktingar i Irak. Enligt IRIN tror man även att en del träskaraber har skickats till de kurdiska områden som en del av arabiseringen.

I snart tio år har träskaraberna bott i byar istället för träsk och därmed kommit i kontakt med till exempel sjukhus och skolor även om IRIN säger att fördelarna med ett modernt liv har förvägrats dem i Irak. Nu tvingas de välja mellan att återgå till den gamla livsföringen eller att fortsätta att leva som de nu gör.

I och med regimens kollaps har fälten åter börjat översvämmas med vatten. IRIN återger samtal med flera träskaraber som säger att de inte vill återgå till det forna livet. De menar att fördelarna med det nya livet överväger och att de numera ser sig som jordbrukare och inte fiskare. Den brittiska NGOn AMAR (Assisting Marsh Arabs and Refugees), verksam i Iran, menar tvärtom att träskaraberna som finns i landet önskar att träsken ska återuppstå. Dessa önskar att återvända till träsken men att samtidigt kunna fortsätta att leva med de fördelar som ett modernt liv innebär och som de kommit i kontakt med i Iran.

Källa: IRIN, 2003-06-18