Möt ett ensamkommande barn – Alireza, född 1996 i Bamyan, Afghanistan

"Jag definierar inte mig själv som ensamkommande flyktingbarn. När ska man sluta att betraktas som ensamkommande? Ett år efter att man har kommit? Två år? Tre år?"

Alireza

– Jag och min familj flydde till Iran från kriget och fattigdomen i Afghanistan, men det fanns ingen framtid för mig där. Som min mor sa en gång: Det spelar ingen roll vad du kan eller vad du gör – du är redan dömd. Som hazar från Afghanistan blir du diskriminerad på alla tänkbara sätt. Varje timme påminns du om att du är mindre värd i betraktarens ögon. Du ses ned på, du är papperslös, du rasifieras, du berövas dina möjligheter, du exkluderas, du pekas ut, du kriminaliseras och får klä skott för den utbredda korruptionen. Jag skulle ha kunnat komma in på universitet, men blev oskyldigt anklagad för att ha stulit pengar från mobilbutiken som jag arbetade i. Det hela ledde till att jag tvingades fly.

– Jag kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn när jag var 16 år, men jag är så mycket mer än så. Jag är föreläsare, debattör, politiker, överlevare, konferencier och egen företagare. Jag har en idé om ett forskningsprojekt som ska förbättra situationen för ensamkommande barn när det gäller skolan och asylprocessen.

– Målsättningen är att det bland annat ska resultera i handböcker, seminarieserier och en institution som jobbar med ensamkommande. Fokus hamnar ofta snett i de här frågorna, det är till exempel viktigt att tänka på frågor om utanförskap och hur boendeorten påverkar ensam kommande. För att kunna förbättra systemen måste man utvärdera vad som fungerar i praktiken.

– Det finns flera aspekter av migrationsfrågorna som är problematiska. Som att samhällsdebatten skapar kategoriseringar. Man pratar om ensamkommande asylsökande barn istället för att prata med personerna i fråga. Att föra en dialog och ha samtal med olika målgrupper är otroligt viktigt.

– Jag definierar inte mig själv som ensamkommande flyktingbarn. När ska man sluta att betraktas som "ensamkommande"? Ett år efter att man har kommit? Två år? Tre år?

– Flyktingar framställs ofta som en belastning för samhället och får fylla rollen som offer, och ensamkommande barn från Afghanistan hamnar i skottlinjen. Varför letar man offer och förövare istället för att upplysa allmänheten om exempel som mig? Man måste ge plats för före bilder, personer som kan inspirera och motivera andra. 
 
– Att cirka 36 000 människor som flytt till Sverige fick asyl här 2015 är en enorm tillgång. Sverige behöver välutbildade personer och många av dem som kommer är enormt motiverade och kompetenta, men de behöver rätt plattformar. Man kan inte slussa människor genom samhället som om de vore delar i ett fordonsprogram.

Asylsökande barn har samma rättigheter som andra barn i det svenska samhället

Lagen säger att Migrationsverket ska ta särskild hänsyn till barnets bästa – ett barn kan ha andra asylskäl än vad föräldrarna har. När barnets asylskäl prövas ska handläggaren, så mycket som möjligt, anpassa utredningen efter barnets ålder, mognad och hälsa.

Det är kommunerna som ansvarar för boende och omsorg av de ensamkommande under 18 år, om de inte kan bo hos släktingar. Alla ensamkommande barn har rätt till en god man som utses av kommunen.

Sidan senast uppdaterad: 2019-07-15

Fick du hjälp av informationen på den här sidan?

Tack för att du hjälper oss att förbättra webbplatsen!

Tack för att du hjälper oss att förbättra webbplatsen!

Berätta hur vi kan göra den här sidan bättre*






Om du vill ställa en fråga till Migrationsverket hittar du kontaktuppgifter under fliken Kontakta oss.