2016-12-08

Försämrat säkerhetsläge i Afghanistan

Migrationsverket bedömer att säkerhetsläget i Afghanistan har försämrats. Utvecklingen skiljer sig dock både mellan och inom landets provinser. I ett nytt rättsligt ställningstagande redogör verket för den aktuella situationen och vilken betydelse den har för de rättsliga bedömningarna.

Mandatet för de internationella trupperna (ISAF) i Afghanistan upphörde vid årsskiftet 2014/15. Kvar finns en mindre Nato-ledd mission vars huvudsakliga uppgift är att utbilda och stödja inhemska styrkor och institutioner.

Sedan tillbakadragandet har säkerheten i Afghanistan blivit allt sämre. Det väpnade motståndet, framför allt från talibanrörelsen, har alltmer övergått från gerillakrigföring till konventionellt krig med markstrider i syfte att erövra territorium. I allmänhet kontrollerar den afghanska regeringen urbana områden som Kabul och provinshuvudstäderna. Varje provins är i sin tur indelad i distrikt och regeringen har kontroll också över de flesta av distriktens centralorter. Men på många håll är situationen inte stabil utan kan snabbt förändras – åt båda hållen. Det kan i vissa fall vara så att regeringen endast kontrollerar själva administrationsbyggnaderna i distriktscentrat medan talibanrörelsen behärskar allt område runt omkring.  

Karta över Avghanistan

Afghanistan. Klicka för större bild.

Allt starkare talibanrörelse

Talibanrörelsens övergripande mål är att avsätta den nuvarande regeringen i Kabul och upprätta en självständig, shariastyrd* stat. Man vill också få bort alla internationella styrkor från landet. Den nuvarande regeringen under ledning av president Ashraf Ghani ses som representanter för utländska intressen. Därför betraktar talibanrörelsen personer som är knutna till regeringen som legitima mål i sin kamp.

Trots ledarskapsbyte och viss inre splittring bedöms talibanrörelsen idag vara både starkare och mer talrik än någonsin. Under augusti 2016 gjorde rörelsen bland annat framstötar mot flera provinshuvudstäder.

Islamiska staten marginell

Den så kallade islamiska staten (IS), som består av sunnimuslimer, utgör fortfarande en marginell del av det väpnade motståndet och finns framför allt i Nangarharprovinsen i östra Afghanistan. I somras genomförde IS ett stort attentat mot en civil demonstration som i huvudsak bestod av shiamuslimska hazarer. Ett 80-tal personer dödades och över 250 skadades. Därefter har ytterligare minst två attentat riktats mot shiamuslimer i Kabul.

Trots det bedöms IS i nuläget sakna förutsättningar för att på allvar växa och sprida sig i Afghanistan. IS saknar exempelvis det stöd i lokalbefolkningen som talibanrörelsen har och bekämpas också av denna rörelse.

– Men det finns oroande tecken på att IS skulle kunna växa. Därför följer vi utvecklingen mycket noga, säger rättschef Fredrik Beijer.

Alla provinser berörs av striderna

Det försämrade säkerhetsläget har medfört att antalet civila offer ökat. Första halvåret 2016 rapporterade FN-missionen UNAMA** 5 166 civila offer (sårade och dödade), vilket är en ökning med 4 procent jämfört med samma tid 2015.

Migrationsverket bedömer nu att alla Afghanistans 34 provinser berörs av konflikterna i landet, om än i varierande omfattning. Enligt det nya rättsliga ställningstagandet råder det ”andra svåra motsättningar” enligt utlänningslagens definition i de tre provinser som är minst drabbade av våld: Panjshir, Bamyan och Daikundi. Det innebär att våldsnivån har höjts i de fyra provinserna Kabul, Takhar, Balkh och Samangan sedan situationen där senast bedömdes. I dessa och övriga provinser råder det inre väpnad konflikt. Våldet varierar dock mellan och inom provinserna och därför måste en individuell bedömning av den sökandes utsatthet göras.

– När säkerhetsläget försämras innebär det att den individuella risken inte behöver vara lika stor som tidigare för att den sökande ska kunna få skydd i Sverige, säger Fredrik Beijer.

Provinsen Helmand särskilt drabbad av våld

Enligt Migrationsverkets bedömning är våldet i en provins, Helmand, så omfattande att alla som återvänder riskerar att drabbas av våldet. Därför kommer en individuell prövning av om den sökande verkligen hör hemma i Helmand och möjligheterna till internflykt i en annan del av landet att vara naturlig i dessa ärenden.

Orsaken till våldet i Helmand är att talibanrörelsen har ett särskilt starkt fäste där. Provinsen är viktig för dem på grund av dess läge och den inkomstbringande opiumproduktionen. Helmand är också den provins där talibanrörelsen vill ha sitt ledarskap. Säkerhetssituationen har under 2016 gradvis försämrats och är nu särskilt allvarlig. I oktober i år kontrollerade talibanrörelsen 6 av Helmands 14 distrikt. De övriga distrikten är omstridda. Talibanrörelsen gör ideliga attacker mot exempelvis distriktscentra, afghanska styrkor och vägar. Antalet civila offer är därför högt.

Fredrik Beijer betonar att Migrationsverket hela tiden noggrant följer utvecklingen i Afghanistan och löpande anpassar sina bedömningar efter den aktuella situationen i landet. Ett rättsligt ställningstagande tas fram för att sammanfatta en längre tids utveckling, eller en plötslig större förändring, och hur den påverkar den rättsliga bedömningen av asylansökningar.

Utsatta grupper

Det finns flera grupper som är särskilt utsatta för talibanrörelsens attacker, framför allt personer som talibanrörelsen förknippar med regeringen och utländska intressen.

IS har också riktat attacker mot olika shiamuslimska mål, bland annat den hazardominerade demonstrationen i Kabul i juli. Tidigare i år har Europadomstolen bedömt att situationen för hazarer inte är sådan att alla som utvisas till Afghanistan riskerar allvarliga övergrepp.  I det nya ställningstagandet tar Migrationsverket hänsyn till domstolens bedömning och den allmänna situationen för hazarer i Afghanistan.

– Att tillhöra en minoritetsgrupp som hazarerna är i sig inte ett tillräckligt skäl för att beviljas skydd. Däremot ska tillhörighet till en utsatt grupp, som exempelvis hazarer, vägas in bland alla övriga omständigheter när man bedömer skyddsbehovet i varje enskilt ärende, säger Fredrik Beijer.

Internflykt

När Migrationsverket bedömer att en asylsökande inte kan återvända till sin hemort prövar verket om personen kan bosätta sig i någon annan del av landet. I det nya rättsliga ställningstagandet slår rättschefen fast att intern flykt är möjlig främst för vuxna arbetsföra män och vuxna par. Skulle en återvändande mötas av alltför svåra humanitära förhållanden är det dock inte rimligt att hänvisa till ett internt flyktalternativ.

Enligt Migrationsverket är det svårt att se att någon ljusning i situationen i Afghanistan. En förhandlingslösning verkar i dagsläget vara långt borta.

Olika källor för Migrationsverkets bedömning

Migrationsverket bygger sina bedömningar på en rad olika källor, bland annat rapporter från FN-organet UNAMA* och EASO, det europeiska stödkontoret för asylfrågor som finns på Malta. En av Migrationsverkets landanalytiker gjorde dessutom en utredningsresa till Kabul i våras.

Läs mer i temarapporten om Afghanistan som Migrationsverket publicerade i slutet av septemberlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och det nya rättsliga ställningstagandet om Afghanistan.

Läs det rättsliga ställningstagandet i sin helhet här.PDF

Läs frågor och svar om asylsökande från Afghanistan här (uppdaterad 8 december 2016).

* Stat styrd enligt den islamiska lagen, sharia.

** UNAMA, United Nations Assistance Mission in Afghanistanlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster är FN:s mission i Afghanistan.