2017-06-01

Konvertiter och hbtq-personer – så funkar asylutredningen

Migrationsverket genomför varken husförhör eller homotester, vilket påståtts i media. Istället fokuserar myndigheten på att utreda alla asylsökandes behov av skydd i Sverige.

Migrationsverket får just nu mycket frågor om konvertiter och hbtq-personer. Ett återkommande tema i medierapporteringen är att Migrationsverket ställer särskilda frågor till dessa asylsökande och att de utsätts för speciella ”tester”. Den här artikeln beskriver hur en asylutredning går till och varför en asylsökande kan få vissa frågor under en utredning.

Till att börja med är varje asylutredning individuellt anpassad och den sökande kan få sådana frågor som handläggaren bedömer är relevanta för utredningen. Enligt FN:s flyktingkonvention ska varje ansökan om asyl prövas individuellt. Till stöd för handläggningen finns vägledning i avgöranden från EU-domstolen och Migrationsöverdomstolen samt riktlinjer från UNHCR.

En sökande betraktas som flykting om personen har välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning, sin ras, religion, nationalitet eller tillhörighet till viss samhällsgrupp. Dessa skäl återfinns i FN:s flyktingkonvention (Genèvekonventionen) från år 1951. I början av 2000-talet tillkom förföljelse på grund av kön och sexuell läggning som uttryckliga flyktingskäl i svensk lagstiftning. Personer som kommer från vissa länder och har en viss religiös övertygelse eller sexuell läggning kan därför komma att betraktas som flyktingar på grund av att de är särskilt utsatta i hemlandet.

Under asylutredningen är det den asylsökande som har bevisbördan, vilket innebär att han eller hon ska göra sin identitet och sina skyddsskäl sannolika. I grund och botten är en asylutredning för en konvertit eller en hbtq-person inte olik andra asylutredningar. Den asylsökande ska göra sin identitet och sina skyddsskäl sannolika. Den som uppger att de riskerar förföljelse av religiösa eller sexuella skäl förväntas ge tillförlitliga och trovärdiga uppgifter om just detta. Därför finns det också anledning för Migrationsverket att ställa frågor om religion eller sexuell identitet eftersom myndigheten, även om den asylsökande har bevisbördan, har en utredningsskyldighet i ett asylärende.

Det som i viss mån skiljer hbtq- och konvertitärenden från andra är att dessa handlar om den asylsökandes inre känsloliv. Asylskälen grundas inte i något man har gjort – såsom att bedriva politisk opposition i en sträng diktatur – utan grundar sig i en identitetsfråga.

De två grupperna skiljer sig också sinsemellan på det viset att en hbtq-person har en viss, ofta medfödd sexuell identitet medan en konvertit har genomgått en förändringsprocess från en religiös övertygelse till en annan. Hbtq-ärenden handlar i grund och botten om grupptillhörighet – därför är det asylsökandens identitet, inte sexualitet, som är i fokus under utredningen. Det handlar istället om att göra sannolikt att man tillhör, eller uppfattas tillhöra, en viss grupp som kan utsättas för förföljelse och inte att den sökande har viss sexuell läggning eller erfarenhet.

När det gäller konvertiter till kristendom är processen och skiftet från en övertygelse till en annan det viktigaste som utreds av Migrationsverket, inte vad man kan om Bibeln.

Varje asylärende är unikt och i varje ärende måste en rad frågor ställas för att ta reda på om sökanden behöver skydd i Sverige. Det finns inga frågeformulär, däremot finns riktlinjer från UNHCR. Flera personer, såsom handläggare, beslutsfattare och specialister, kan bidra i ett ärende för att komma fram till vilka frågor som är relevanta att ställa i det individuella ärendet. Av stor betydelse är naturligtvis också handläggarens erfarenhet och omdöme. I slutänden handlar det om att ge asylsökanden en noggrann och rättvis utredning av hans eller hennes asylskäl.

Läs mer om verkets information till asylsökande hbtq-personer.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Läs frågor och svar om konvertering som asylskäl.