2018-06-06

Dorota och Jihad har blivit svenska medborgare

Förra året fick 27-årige Jihad Eshmawi sitt livs första medborgarskap. Född av palestinska föräldrar i Syrien har han aldrig räknats som medborgare tidigare.

Dorota Piasick fick sitt andra medborgarskap i år. Hon valde att behålla sitt polska medborgarskap och planerar att rösta i både de svenska och de polska valen.

Möt två nya svenska medborgare.

Jihad Eshmawi flydde krigets Syrien för fem år sedan. Idag bor han i Göteborg där han arbetar som verksamhetsutvecklare på Hyresgästföreningen. Sedan september förra året är han svensk medborgare.

År 2013 tog Jihad Eshmawi den livsfarliga vägen över Medelhavet tillsammans med sina två bröder. Den första tiden i Sverige minns han som deprimerande eftersom han inte kunde göra någonting.

Jihad Eshmawi.

Han var en driven 22-åring som tidigare arbetat för FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, men som i väntan på uppehållstillstånd varken kunde studera eller jobba. Första jobbet i Sverige, på Kulturhuset Frilagret, fick honom att äntligen känna sig som sig själv. Känslan av delaktighet som arbetet innebar fick ytterligare en dimension i och med det svenska medborgarskapet.

– Det betydde jättemycket för mig att bli svensk medborgare, framförallt eftersom jag är född som flykting, säger han.

Född av palestinska föräldrar i flyktinglägret Yarmouk utanför Syriens huvudstad Damaskus fick Jihad Eshmawi bara ett uppehållstillstånd, inget medborgarskap.

– Omvärlden har betraktat mig som statslös, men själv har jag haft svårt att identifiera mig med det. Jag är palestinier. Samtidigt innebär avsaknaden av medborgarskap en känsla av att inte räknas som människa på samma sätt.

Hur då?

– Man har inte samma rörelsefrihet som andra. Det betyder jättemycket för mig att jag nu har ett pass. Jag har ännu inte riktigt förstått att jag kan resa vart jag vill.

Något annat som gör medborgarskapet värdefullt för Jihad Eshmawi är att han nu kan rösta. Han kan delta i ett val och hans röst räknas.

– Det känns väldigt bra att jag nu kan vara med och påverka det samhälle där jag vill fortsätta att leva mitt liv. I ett demokratiskt land som Sverige kan ens röst göra skillnad. Det gör att jag känner mig delaktig.

Det är något sorgligt med att sakna medborgarskap, menar Jihad Eshmawi. Han upplevde det som jobbigt att inte räknas som medborgare någonstans, utan istället bara vara flykting.

– Tidigare tillhörde jag inget land; det fanns ingen stat som kunde försvara mig. Det gav en känsla av att ingen brydde sig om mig. Det har nästan varit svårt för mig att förstå att mitt medborgarskap och min röst räknas på samma sätt som alla andras.

 

Dorota Piascik, 34, flyttade till Sverige år 2007. Hennes plan var inte att bosätta sig här för gott, men kärleken, nya vänner och arbete fick henne att stanna. I maj blev hon svensk medborgare.

Flytten till Sverige var egentligen tänkt som ett sätt att pröva sina vingar, att se hur det var att bo i ett annat land med ett nytt språk. Den första tiden i Sverige minns Dorota Piascik som tuff. Det tog energi och tärde på självkänsla att ständig konfronteras med nya situationer och att kämpa med att förstå och göra sig förstådd. Men hon ville inte ge upp och åka tillbaka. Istället började hon studera svenska

Dorota Piascik.

och sökte efter en tid in till Stockholms universitet. Där gick hon en kompletterande utbildning för att få svensk legitimation som förskole- och lågstadielärare.

– Det var flera olika saker som fick mig att vilja vara kvar här. Jag träffade min nuvarande sambo, lärde mig språket och fick svenska vänner via olika kurser jag gick i personlig utveckling och ledarskap. Genom att träffa likasinnade lyckades jag komma in i samhället på ett naturligt sätt. I Sverige har jag utvecklats till mitt bästa jag, säger hon.

Samtidigt finns ett starkt emotionellt band till hemlandet Polen och därför har hon valt att behålla sitt polska medborgarskap. Dorota Piascik är tacksam för de möjligheter hon fått i Sverige. Därför är det också viktigt för henne att känna att hon ger något tillbaka till samhället.

– Jag ser mig som en del av det svenska folket, och därför känns det också som en plikt att delta i det kommande valet, inte bara passivt observera utan vara delaktig i det som händer runt omkring mig.

Det var först efter att hon bott i Sverige i drygt tio år som Dorota Piascik bestämde sig för att ansöka om svenskt medborgarskap.

– Jag kände inte behovet av att göra det så fort som möjligt, men nu när jag har bott här så länge ville jag känna mig mer delaktig i det svenska samhället. När jag fick mitt medborgarskap fylldes jag med en känsla av tillhörighet, en känsla av att komma hem.