2017-08-29

Frågor och svar om Afghanistan

Här har vi sammanställt några av de vanligaste frågorna och svaren om detta och Migrationsverkets bedömning av situationen i landet.  

Allmänt om Migrationsverkets rättsliga ställningstagande

  • Vad är ett rättsligt ställningstagande?   

    Rättsliga ställningstaganden är Migrationsverkets generella rekommendationer om tillämpningen av lagar och förordningar inom Migrationsverkets verksamhetsområde. Rättsliga ställningstaganden för ett specifikt land publiceras när myndigheten följt utvecklingen i ett land under en tid och bedömer att ett nytt juridiskt styrdokument behövs.

    Ställningstagandena utgör ett stöd för Migrationsverkets tjänstemän och syftar till att åstadkomma en enhetlig och likformig rättstillämpning och handläggning inom verket. Migrationsverkets personal ska följa de rättsliga ställningstagandena när de prövar enskilda personers ansökan om uppehållstillstånd.

  • I slutet av augusti 2017 kom det ett rättsligt ställningstagande om säkerhetsläget i Afghanistan. varför just då?

    Migrationsverket följer noga utvecklingen noga i Afghanistan och gör kontinuerligt bedömningar av säkerhetsläget. De förändringar som vi såg i Afghanistan fram till augusti 2017 aktualiserade behovet av ett nytt rättsligt ställningstagande som stöd för våra tjänstemän. Vi fortsätter att följa utvecklingen och gör kontinuerliga bedömningar av säkerhetsläget, även utan att ett nytt rättsligt ställningstagande publiceras.

    Det har även tillkommit nya rapporter om situationen i Afghanistan, bland annat från UNAMA, United Nations Assistance Mission in Afghanistan, som är FN:s insats i Afghanistan. Migrationsverkets center för landinformation och landanalys, Lifos genomförde också i april/maj 2017 en så kallad utredningsresa till Afghanistan och den kunskap som då samlades in har använts i detta ställningstagande.

    I mars 2016 meddelades även en dom i Migrationsöverdomstolen, som uttalar sig om hur ensamkommande barn och hazarer ska bedömas.

  • Hur ser ni på säkerhetsläget i Afghanistan generellt?

    Migrationsverket bedömer att säkerhetssituationen i Afghanistan är allvarlig men att den varierar inom och mellan olika provinser. Konflikten har dock inte nått den nivå som enligt lag och praxis måste gälla för att alla från ett visst land ska få stanna. Migrationsverket har länge bedömt att situationen i Afghanistan är allvarlig och många därifrån får därför skydd i Sverige.

  • Vad är nytt i det rättsliga ställningstagandet från augusti 2017 när det gäller säkerhetsläget i Afghanistan jämfört med det tidigare rättsliga ställningstagandet?

    Säkerhetssituationen i vissa delar i Afghanistan har förändrats sedan den senaste bedömningen. I december 2016 konstaterade Migrationsverket att den allvarligaste situationen rådde i provinsen Helmand där våldet var så allvarligt att den riskerade att drabba en person enbart genom att personen vistas i området. Migrationsverket bedömer att den bedömningen kvarstår för Helmandprovinsen och att våldet har eskalerat på samma sätt i ytterligare en provins, Uruzgan.

    I båda dessa provinser har det skett ett stort antal attacker mellan väpnade grupper och afghanska styrkor vilket har drabbat civila hårt med många civila offer och internflyktingar som följd. Av den statistik som är tillgänglig framgår att risken att som civilperson dödas eller skadas på grund av den pågående konflikten är störst i provinsen Uruzgan, följt av Helmand.

    Även i provinsen Daikundi har säkerhetsläget försämrats. Bedömningen är att där råder nu inte längre andra svåra motsättningar, utan inre väpnad konflikt liksom i övriga delar av landet. Säkerhetsläget varierar dock mycket, både inom och mellan dessa provinser. Det måste därför göras en individuell prövning av den sökandes utsatthet. Panjshir och Bamyan har lägst konfliktnivå av provinserna. Bedömningen är därför att det fortfarande råder andra svåra motsättningar där.

    För hela Migrationsverkets bedömning av säkerhetsläget i Afghanistan ta del av det rättsliga ställningstagandet från augusti 2017.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

  • Migrationsverket konstaterar att säkerhetssituationen i några provinser har försämrats, men fortsätter att utvisa personer till Afghanistan, hur går det ihop?

    Situationen i Afghanistan är allvarlig och många som kommer därifrån får därför skydd i Sverige, men inte alla.

    Lag och praxis kräver att säkerhetssituationen i ett land måste vara mycket allvarlig, exempelvis sådan såsom den är i Syrien, för att alla från ett visst land ska få stanna i Sverige.

    Migrationsverkets bedömning är att konflikten i Afghanistan inte har nått den nivå krävs enligt praxis för att alla därifrån kan få skydd. En individuell bedömning måste därför göras i varje fall. Det innebär att man tar hänsyn till hur säkerhetsläget ser ut i den aktuella provinsen. Vad gäller Helmand och Uruzgan kommer vi inte att utvisa till dessa provinser. Det kan dock även fortsatt bli aktuellt med internflykt till en annan plats i Afghanistan i enlighet med internationella bestämmelser kring hur man prövar frågan om skydd.

  • I det rättsliga ställningstagandet från augusti 2017 beskrivs det i några provinser som ett sämre säkerhetsläge, innebär det här att fler asylsökande från Afghanistan kommer att få stanna i Sverige nu?  

    Det går inte att svara på. Det vi vet är att säkerhetssituationen i Afghanistan är allvarlig, men situationen är inte sådan att alla som kommer från Afghanistan nu får stanna i Sverige.

    Man måste även fortsättningsvis ha ett individuellt skyddsbehov och inte kunna flytta till en annan ort inom landet (så kallat internflyktsalternativ). Rent generellt är det dock så att ju sämre säkerhetssituationen i ett land eller en del av ett land är, desto fler potentiella personer med skyddsbehov kan det finnas. Vilka som får skydd i Sverige beror alltså på vilka asylskäl de har, vilka grupper de tillhör och om de har möjlighet till att bosätta sig någon annanstans i Afghanistan.

  • Vad användes för källor och rapporter för att komma fram till detta rättsliga ställningstagande?

    De mest centrala är: Lifos, Lägesanalys (Lifos dok.nr 39692),länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster UNAMA:s halvårsrapport (Lifos dok. nr 39875)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, Norska Landinfo om Helmand och Uruzgan (Lifos dok. nr. 38441länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och 39448länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster) och EASO Country of Origin Information Report Afghanistan (Lifos dok nr 40083).länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

  • Hur kan Migrationsverket anse att personer som fått avslag på sin ansökan kan resa till Afghanistan samtidigt som UD avråder svenskar från att resa dit?

    Migrationsverkets uppdrag är att bedöma huruvida afghanska medborgare har behov av skydd i Sverige utifrån internationella och nationella bestämmelser och utifrån hur situationen i Afghanistan är just nu. Utrikesdepartementets reserekommendationer riktar sig till exempelvis svenska medborgare som åker till Afghanistan i tjänst.

    Migrationsverkets bedömning av säkerhetsläget i Afghanistan görs i relation till den lagstiftning riksdagen beslutat om samt de olika definitioner av konflikter som görs i exempelvis Europadomstolens domar. Migrationsverket bedömer att hotbilden i Afghanistan skiljer sig åt mellan västerlänningar och lokalbefolkning. Generellt sett löper en västerlänning större risker i Afghanistan än personer som har sin bakgrund i landet.

    De kriterier som UD använder för att avråda svenskar från att besöka ett land eller en del av ett land skiljer sig även radikalt från de kriterier som finns för att ge internationellt skydd enligt asylrätten. Utifrån UD:s kriterier avråds från resor helt eller delvis till 45 länder, däribland Turkiet, Thailand, Algeriet och Afghanistan. Resevarningen till Afghanistan har funnits sedan 2006.

    Att UD:s kriterier för avrådan från resor till specifika länder skiljer sig från de kriterier Migrationsverket använder för att ge internationellt skydd (asyl) avspeglas till exempel i andelen bifall när det gäller asylsökande från Thailand respektive Afghanistan.

  • Varför utfärdar Migrationsverket ingen amnesti?

    En amnesti kräver en ny lagstiftning vilket Sveriges riksdag i så fall beslutar om. Det ligger alltså utanför det mandat som Migrationsverket eller Sveriges domstolar har.

  • Vad tycker Migrationsverket om manifestationer och upprop till stöd för afghaner som pågår runtom i landet och på sociala medier?

    Vi har all förståelse för att frågan om säkerhetsläget i Afghanistan berör många.

    Skillnaden mellan att vara ung i Afghanistan och att vara ung i Sverige är enorm. Sådant berör, särskilt när man lärt känna en person som fått ett avslagsbeslut. Men asylrätten tar inte hänsyn till den typen av skillnader utan är avsedd att ge människor skydd utifrån de kriterier som finns i vår lagstiftning.

    När det gäller säkerhetsläget följer Migrationsverket hela tiden utvecklingen i Afghanistan. Vår bedömning är att läget i landet är allvarligt och att det har försämrats det senaste året.

    Men det finns fortfarande stora skillnader mellan olika delar av landet. Migrationsverkets bedömning är att konflikten inte nått en nivå där den drabbar alla i hela Afghanistan, alltså den nivå som krävs för att alla som kommer därifrån ska ha rätt att stanna i Sverige.

Vad det rättsliga ställningstagandet betyder för den som har sökt asyl eller överklagar sitt beslut

  • Vilken betydelse har ett rättsligt ställningstagande i en asylprocess?

    De rättsliga ställningstagandena ska fungera som ett stöd för den personal på Migrationsverket som handlägger asylärenden, för att skapa enhetlighet i prövningen och garantera rättssäkerheten för den enskilde. Vanligtvis är ett rättsligt ställningstagande inte det enda dokumentet som används i ett beslut i ett asylärende, utan man använder också annan aktuell landinformation och/eller andra stöddokument.

    Ett rättsligt ställningstagande är alltså ett verktyg för i första hand Migrationsverkets personal, men även andra, exempelvis juridiska ombud, kan ha nytta av dem.

  • På vilket sätt kan det senaste ställningstagandet från augusti 2017 ha betydelse för den som har överklagat sitt beslut och ska få det prövat i domstol?

    Den som har överklagat kan alltid åberopa ny information eller nya omständigheter i förvaltningsrätten.

    Om man fick beslut före 29 augusti 2917 och det nya rättliga ställningstagandet bedöms kunna påverka ens ärende kan man i domstol åberopa att det tillkommit ett nytt ställningstagande och påtala att bedömningen ska göras utifrån den. Förvaltningsrätten prövar då om det som framkommer i det rättsliga ställningstagandet gör att man bör göra en annan bedömning av asylskälen än den Migrationsverket gjort.

  • På vilket sätt har det senaste rättsliga ställningstagandet från augusti 2017 betydelse för någon som har ett beslut/en dom som inte längre går att överklaga?

    Det delvis förändrade säkerhetsläget i Afghanistan, vilket även kan påverka resvägen till hemorten för personen, är sådana nya omständigheter som kan motivera en ny prövning av ärendet enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen. Detta beror dock på vilka asylskäl som åberopas i varje individuellt ärende. De försämringar som konstateras i det senaste rättsliga ställningstagandet innebär inte något generellt stopp för utvisningar till Afghanistan.

Om internflyktsalternativ

  • Vad innebär internflykt eller internt flyktalternativ och vad har förändrats när det gäller sådana bedömningar, i det rättsliga ställningstagandet från augusti 2017?

    Med ett internt flyktalternativ menas möjligheten för en person att söka skydd i ett annat område inom landet än de tidigare bott. Det interna flyktalternativet går ut på att en person som är i behov av skydd i första hand hänvisas till en annan, mer säker, del av sitt land. Detta innebär att nationellt skydd får företräde framför internationellt skydd. Detta är en väl etablerad princip som FN:s flyktingorgan UNHCR står bakom och som har tillämpats i svensk rätt sedan flyktingkonventionens tillkomst 1951.

    Det är Migrationsverket som ansvarar för att identifiera det område som skulle kunna utgöra ett internt flyktalternativ. Vid en sådan bedömning måste aktuell landinformation beaktas.

    Migrationsverket har i det rättsliga ställningstagandet från augusti 2017 inte ändrat riktlinjerna för bedömningen av internflykt. Internflyktsalternativ bör fortfarande i första hand övervägas till städerna Kabul, Herat och Mazar-e-Sharif. Även om inre väpnad konflikt får anses råda i respektive provins är risken för civila att drabbas av våld i dessa städer ändå relativt låg. Om det bedöms relevant i det enskilda ärendet kan andra provinshuvudstäder också komma i fråga.

    För att ett internflyktsalternativ ska vara relevant för kvinnor, personer med särskilda behov, ensamkommande barn eller barn i familj måste det finnas utökad släkt på internflyktsorten där manliga släktingar ingår. För vuxna män och par utan barn som är friska behöver det inte finnas släkt eller nätverk på internflyktsorten.  

  • Strider det inte mot UNHCRs riktlinjer att tillämpa internflykt när det råder väpnad konflikt I ett land och det finns osäkerhetsfaktorer kring utvecklingen?

    Konfliktnivån och säkerhetsläget skiljer sig mycket åt mellan de olika provinserna i Afghanistan. Vissa provinser har endast berörts av konflikten i liten utsträckning. Även om det råder inre väpnad konflikt i flertalet provinser betyder alltså inte det att risken att som civilperson drabbas av våld är hög i alla provinser. I t ex Kabul, Herat och Mazar- e Sharif är risken för en civilperson att drabbas av våld relativt låg. Det sker en individuell bedömning i alla ärenden, vilket innebär att Migrationsverket i sin bedömning tar hänsyn till säkerhetssituationen i den aktuella provinsen som sökandens asylskäl prövas mot.

    Även om det finns vissa osäkerhetsfaktorer kring utvecklingen i Afghanistan generellt, är det Migrationsverkets uppfattning att det går att göra framåtsyftande bedömningar vad gäller internflykt och att det rättsliga ställningstagandet inte står inte i strid med UNHCR:s riktlinjer. Det är viktigt att komma ihåg att enskilda ärenden kan överklagas till domstolarna som gör egna bedömningar av bl.a. möjligheten till internflykt i Afghanistan. Om de inte håller med om Migrationsverkets bedömning, kommer de alltså att ändra våra beslut.

Ensamkommande barn och unga, särskilt utsatta och riskprofiler

  • Vad säger det rättsliga ställningstagandet från augusti 2017 om ensamkommande barn?

    Det rättsliga ställningstagandet tar upp den praxis gällande barn utan nätverk som Migrationsöverdomstolen uttalade i en dom från i mars 2017.

    Domen handlar om hur ensamkommande barn och hazarer ska bedömas. Domstolen ansåg inte att förhållandena i Afghanistan är sådana att shiitiska hazarer generellt riskerar att utsättas för förföljelse vid ett återvändande dit. De ensamkommande barn som domen berör är framförallt de som vuxit upp utanför sitt hemland och därför inte har familj, släkt, nätverk eller lokalkännedom i afghanistan. Migrationsöverdomstolens avgöranden är prejudicerande, det vill säga att de talar om hur migrationsrättsliga rättsregler ska tolkas. 

    Migrationsöverdomstolen har ansett att ett barn utan nätverk som saknar lokalkunskap om Afghanistan och som varken har föräldrar eller annan släkt som kan skydda och hjälpa barnet i Afghanistan är särskilt sårbart. Mot bakgrund av detta och med beaktande av den mycket svåra situationen för barn i Afghanistan och att barn är särskilt utsatta för både våld och andra allvarliga övergrepp, ansåg domstolen att barnet var att anse som alternativt skyddsbehövande och därmed ska beviljas skydd i Sverige.

    Huvudregeln är att ensamkommande barn i de fall som beskrivs ovan, ska beviljas uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande.

  • Vad är så kallade särskilt utsatta grupper och vilka nya pekas ut i det rättsliga ställningstagandet från augusti 2017?

    Sedan det förra rättsliga ställningstagandet har Migrationsverket utökat listan med särskilt utsatta grupper, alltså grupper vars utsatta situation Migrationsverket särskilt bör ta hänsyn till i prövningen. Se hela listan med utsatta grupper i det nya rättsliga ställningstagandet. Listan i det rättsliga ställningstagandet  från augusti 2017 ska dock inte betraktas som en uttömmande uppräkning av riskgrupper, utan hotbilden måste bedömas individuellt.

    De nya grupperna är personer som efter en individuell prövning kan anses särskilt utsatta. Dessa är:

    • Personer med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar
    • Personer med psykisk sjukdom
    • Kvinnor som riskerar att utsättas för våld  

    Migrationsverket konstaterar i det sammanhanget att kvinnor har svårt att få skydd och stöd från myndigheter och samhället i övrigt. Dessutom förekommer det mycket våld i hemmet i Afghanistan. 

    Utöver dessa grupper återfinns sedan tidigare grupper som är generellt utsatta, vilket innebär att den som gör sannolikt att han eller hon tillhör denna grupp i normalfallet bör bedömas vara skyddsbehövande. Dessa är:

    • Konvertiter som övergått från islam till annan religion.
    • HBTQ-personer
    • Barn utan manligt nätverk
    • Kvinnor utan manligt nätverk
  • Är så kallade riskprofiler en ny kategori och är det nya grupper som där pekas ut som särskilt utsatta?

    I detta stycke pekas grupper ut som löper större risk att utsättas för riktat våld. Alla utom en grupp har nämnts redan i tidigare rättsliga ställningstagande. Det handlar om personer som utsatts för människohandel eller riskerar att utsättas för det.

  • Betraktas minoriteter och shiamuslimer, exempelvis hazarer som särskilt utsatta enligt det rättsliga ställningstagandet från augusti 2017?

    Liksom i det förra rättsliga ställningstagandet slår Migrationsverket fast att situationen för dessa har förbättrats något sedan 2001. Talibanrörelsen har idag inte någon uttalad sekteristisk agenda till skillnad från ISKP, Islamiska staten i Afghanistan. Det har skett attentat mot shiamuslimska mål ibland annat Kabul som ISKP har tagit på sig. ISKP är dock numerärt begränsade och bekämpas fortsatt hårt på flera fronter. Deras kapacitet att utöva våld mot dessa grupper har hittills främst begränsats till riktade attacker mot individer i vissa områden av Nangarhar samt större självmordsdåd och komplexa angrepp i exempelvis Kabul.

    I mars 2017 kom Migrationsöverdomstolen med en dom där de konstaterade att förhållandena i Afghanistan inte är sådana att shiitiska hazarer generellt riskerar att utsättas för förföljelse vid ett återvändande dit.

    Migrationsverket bedömer därför även fortsättningsvis att det inte finns något generellt skyddsbehov endast på grund av att man tillhör gruppen hazarer. Men bedömningen är också att hazarer från områden där talibaner har starkt stöd, kan uppfattas stödja regeringen i Afghanistan och det afghanska statsbyggnads-projektet och att de därmed kan ha en särskild riskprofil.

  • Många av de afghanska asylsökande är unga personer varav många är uppvuxna i Iran. Vad innebär det rättsliga ställningstagandet från augusti 2017 för dem?

    Utgångspunkten i folkrätten är att länder ansvarar för sina egna medborgare. En ansökan om asyl ska som huvudregel prövas mot landet där den sökande är medborgare. Det innebär att om den sökande är afghansk medborgare ska ansökan prövas mot Afghanistan. Rätten till skydd prövas gentemot hela landet om personen aldrig har varit där och mot den sökandes hemort om personen har bott i landet.

    Migrationsöverdomstolen har i en dom från mars 2017 särskilt uttalat sig om den utsatthet och de risker som barn utsätts för i Afghanistan. Barnarbete, sexuellt utnyttjande av barn, frivillig rekrytering till stridande parter och barnäktenskap utgör sådan barnspecifik utsatthet som flyktingrätten ska skydda. Barn är genom flyktingrätten särskilt skyddsvärda.

    Dessa omständigheter kan inte direkt föras över till gruppen unga vuxna. Skyddsgrundande för en ung vuxen kan istället vara andra omständigheter som vid en sammantagen bedömning utgör en konkret risk för våld eller omänsklig behandling. En individuell bedömning måste göras i varje enskilt fall.

Om att återvända

  • Hur säkerställer ni att de ensamkommande barn som utvisas kommer till en trygg miljö i Afghanistan?

    När ensamkommande barn som inte har behov av skydd återvänder självmant har Migrationsverket alltid personal som följer med. För ensamkommande minderåriga krävs också ett ordnat mottagande för att de ska kunna återvända till sina hemländer, det vill säga att familj eller sociala myndigheter tar emot vid ankomsten. Migrationsverkets möjlighet att kontrollera och följa upp begränsar sig till gränsen och då tar de afghanska familjerna/ myndigheterna över ansvaret.

  • När en person vill återvända till Afghanistan, hur gör hen då?

    När ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas kallas den det berör till ett samtal hos Migrationsverket. Vi planerar då utresan tillsammans med personen som ska återvända. Den praktiska reseplaneringen sker med utgångspunkt i att den person som fått ett beslut om avvisning eller utvisning också har en skyldighet att följa beslutet när det är dags att lämna landet. Om personen inte har egna medel för att betala hemresan eller saknar en giltig resehandling kan Migrationsverket stödja personen genom att betala flygbiljetten och ge viss ekonomisk ersättning för att få en resehandling.

    Den person som bestämmer sig för att återvända innan han eller hon fått ett beslut gällande sin ansökan om asyl ska kontakta närmsta enhet hos Migrationsverket. Personen måste då återkalla sin ansökan om asyl innan vi påbörjar planeringen av resan. Utgångspunkten är att personen ordnar resa och har resehandling, men även i dessa fall kan Migrationsverket stödja personen genom att betala flygbiljett och hjälpa till att ordna resehandling.

    Om en person inte kan tänka sig att återvända självmant lämnar Migrationsverket över ärendet till Polismyndigheten som då blir ansvarig för att utvisa personen.

  • Vilket stöd kan ni ge till de som återvänder självmant till Afghanistan?

    Migrationsverket erbjuder återintegreringsstöd till de personer som återvänder från Sverige till Afghanistan genom European Reintegration Network (ERIN). Inom ramen för programmet erbjuds man stöd i form av arbetsskapande insatser. Syftet med stödinsatserna är att personerna ska bli självförsörjande i framtiden och härigenom förbättras möjligheten till en långsiktigt hållbar återintegrering. Bland de arbetsskapande åtgärderna återfinns lärlingsutbildning, arbetspraktik med subventionerad lön samt stöd i att starta eget företag. Utöver detta erbjuds personerna också mottagningsstöd vid ankomsten till Afghanistan, bl.a. medicinsk vård av utbildad sjukvårdspersonal, tillfälligt boende, information och rådgivning och transporter till personernas slutdestinationer

    Personer som fått avslag på sin asylansökan eller återtagit sin asylansökan och som ska återvända självmant till Afghanistan har också möjlighet att ansöka om så kallat återetableringsstöd. Summan man kan få motsvarar 30 000 svenska kronor för varje person över 18 år och 15 000 kr för barn under 18 år, dock högst 75 000 kr per familj.