2019-07-01

Migrationsverket 50 år: ”Vi har ett svårt och viktigt arbete”

1 juli 2019 fyller Migrationsverket 50 år. Både uppdrag och förutsättningar har ändrats mycket under åren som gått.

– Våra 50 år har präglats av ständig förändring. Vi är en myndighet som påverkas av omvärlden och av hur regeringen vill använda sin myndighet, säger generaldirektör Mikael Ribbenvik.

Porträttbild på Mikael Ribbenvik

Mikael Ribbenvik

Mest påfallande är kanske att Migrationsverkets uppdrag med åren blivit allt större. Under 1980- och 1990-talen tillkom stora ansvarsområden såsom mottagningen, förvarsverksamheten och ansvaret för asylutredningarna.

– Vi är i dag en betydligt omfångsrikare och mer diversifierad myndighet än tidigare. Vi har också med åren fått ta hänsyn till allt mer internationell lagstiftning, vilket ökat komplexiteten för verksamheten, säger Mikael Ribbenvik.

Lagstiftning och omvärldshändelser är två viktiga faktorer som under alla år påverkat Migrationsverket. Mikael Ribbenvik ser att fokus allt mer förskjutits från omvärldshändelser till lagstiftning.

– I dag skulle jag säga att det nu och framöver snarare är internationell och nationell lagstiftning som står för de stora svängningarna i verksamheten. Mindre det som sker i omvärlden. Det är ett skifte som skett, säger han.

Vuxit i dignitet

Mikael Ribbenvik menar att migrationsfrågan har ökat i betydelse, även om den har funnits och haft stort vikt under samtliga 50 år som myndigheten verkat.

– Det först på senare tid som migrationsfrågan har vuxit i dignitet till att kunna förändra politiska landskap. Vi har sett regeringar i vårt närområde som påverkats väldigt mycket av migrationsfrågan, säger han.

Hur ser du på myndighetens framtid i ett längre perspektiv?

– Migration är något som alltid har funnits. Människan, av sin natur, rör på sig. Det kan vara allting ifrån att man tvingas på flykt, till att man söker ett bättre liv. Det gör att jag tror att Migrationsverket kommer att finnas även i framtiden.

"Hellre svårt och viktigt än enkelt och oviktigt"

Du själv har nu arbetat i 20 år på myndigheten, på många olika positioner. 2017 blev du generaldirektör. Vad har det inneburit för dig att arbeta på Migrationsverket?

– Jag har alltid tyckt att det varit ett mycket stimulerande jobb, inte minst på grund av att verksamheten är föränderlig. Samtidigt är det ett svårt arbete. Vi fattar beslut som är väldigt viktiga för många människor. Jag tror det är kärnan i vår verksamhet, och svaret på varför många vill söka sig till oss för att arbeta här. Man vill jobba med något som är svårt och viktigt. Hellre än med något som är enkelt och oviktigt.

Migrationsverket genom 50 år

Statens Invandrarverk var en följd av att Sverige under 1960-talet hade fått en utlänningslag, en utlänningsförordning och politiska riktlinjer för en reglerad invandring.

Det i sin tur hade sin förklaring i utlänningsutredningen. Den hade tillsatts redan i början av samma årtionde, från början för att utreda invandringskonsekvenserna av Sveriges närmande till EEC, Europeiska ekonomiska gemenskapen. Utredningens omfång växte och dess fokus skiftade i takt med att arbetskraftsinvandringen ökade kraftigt under decenniet.

Utredningen landade slutligen i att reglera invandringen, både arbetskraftsinvandringen och flyktinginvandringen, som under efterkrigstiden hade varit mycket generös.

Mångfald av myndigheter

Mer reglering och ny lag ledde till behovet av en ny central myndighet, istället för den mångfald av myndigheter som tidigare hade ansvaret för olika frågor relaterade till invandring; utlänningskommissionen hade hand om tillståndsärenden, justitiedepartementet medborgarskap och arbetsgruppen för invandrarfrågor hade hand om det vi i dag kallar integrationsfrågorna.

Så beslutade riksdagen att inrätta en central förvaltningsmyndighet för uppdraget: Statens Invandrarverk såg dagens ljus 1 juli 1969.

1970-talets början innebar en stark ökning av antalet invandrare – främst arbetskraft från Finland. Många återvände dock några år senare. Nästan alla flyktingar som tog sig till Sverige den här perioden kom genom kvotuttagningar.

Flytt till Norrköping

1976 innebar en stor förändring. Regering och riksdag hade några år tidigare fattat beslut om att decentralisera många myndigheter, och till Norrköping flyttades Statens Invandrarverk tillsammans med SMHI, Kriminalvårdsstyrelsen, Sjöfartsverket och Luftfartsverket. Myndighetens medarbetare fick flytta från Riddarholmen i Stockholm till nybyggda och anpassade lokaler på Vikboplan vid Östra station.

Under 80- och 90-talet tog verket successivt över arbetsuppgifter; mottagningsverksamheten från Arbetsmarknadsstyrelsen 1985, asylutredningar från polisen 1992, tillstånds- och medborgarskapsutredningar samt förvarsverksamheten från polisen 1997.

Att mottagningen togs över av Invandrarverket hade stor betydelse för förmågan att ta emot fler asylsökande. AMS hade ett antal fasta förläggningar, men om antalet asylsökande ökade skulle det bli allt svårare att inhysa alla. I och med att Invandrarverket tog över kunde mottagandet spridas till i princip alla kommuner – vilket också blev nödvändigt då antalet asylsökande ökade den här perioden.

Balkankriget

1992 sattes Invandrarverkets organisation på prov. Det året sökte 84 000 personer asyl, varav nästan 60 000 från inbördeskrigets Jugoslavien. En stor andel kom till Sverige via Ystad, som mest runt 600 per dag.

1998 bildades Integrationsverket. Därmed var integrations- och migrationsfrågorna inte längre samlade hos en myndighet.

Som en konsekvens bytte Statens Invandrarverk 2000 namn till Migrationsverket.

En stor förändring på 00-talet var att Utlänningsnämnden, som behandlade överklaganden av verkets beslut, avskaffades och 2006 ersattes av tre migrationsdomstolar och en migrationsöverdomstol. 2013 kompletterades de tre migrationsdomstolarna i Stockholm, Göteborg och Malmö med en migrationsdomstol i Luleå.

2006 beslutade regeringen att lägga ner Integrationsverket, åtta år efter dess tillkomst. Därmed var integrationsfrågorna för första gången på mycket länge inte samlade vid en myndighet. Istället fick länsstyrelserna, Ungdomsstyrelsen och SCB dela på uppgifterna.

Arabiska våren

I början av 10-talet inleddes den arabiska våren. Följderna av den har präglat Migrationsverkets arbete under en stor del av 10-talet. I Syrien eskalerade den arabiska våren till ett inbördeskrig. Antalet asylsökande från Syrien steg från 640 under 2011 till som mest 51 000 under 2015. Men även andra grupper ökade, och då särskilt just under 2015: Afghanistan 42 000 och Irak 21 000. Sammantaget resulterade det i det högsta antalet asylsökande som under ett år kommit till Sverige: 162 000.

Precis som 1992 var verkets primära utmaning i slutet av 2015 att ordna bostäder åt alla asylsökande.

Åren efter har Migrationsverket fått arbeta mycket med att fatta beslut i alla ärenden. Antalet medarbetare 2017 nådde rekordnivån 8 559. Just nu har myndigheten 6 289 medarbetare.

Antal asylsökande från 1984 till i dag:

1984 12 000, 1985 14 500, 1986 14 600, 1987 18 114, 1988 19 595, 1989 30 335, 1990 29 420, 1991 27 351, 1992 84 018, 1993 37 581, 1994 18 640, 1995 9 047, 1996 5 753, 1997 9 662, 1998 12 844, 1999 11 231, 2000 16 303, 2001 23 515, 2002 33 016, 2003 31 355, 2004 23 161, 2005 17 530, 2006 24 322, 2007 36 207, 2008 24 353, 2009 24 191, 2010 31 819, 2011 29 648, 2012 43 887, 2013 54 259, 2014 81 301, 2015 162 877, 2016 28 939, 2017 25 666, 2018 21 502,  2019 8 634 (till och med maj)

Läs mer statistik.

År för år från 1969 till nu


1969: Myndigheten bildas 1 juli med Kjell Öberg som första gd

1976: Myndigheten flyttar från Stockholm till Norrköping.

1978: Dåvarande utlänningsnämnden avskaffas. Regeringen blir ny överinstans till Invandrarverket.

1980: Thord Palmlund blir gd.

1980: Polismyndighetens avvisningsbeslut ska anmälas till Invandrarverket, som kan ta över utredningen och stoppa avvisningen.

1985: Asylmottagningen tas över av Invandrarverket från AMS.

1988: Christina Rogestam blir gd.

1989: Ny decentraliserad organisation med fem regioner.

1992: Delar av asylutredningarna tas över från polisen. (Besluten fattas som tidigare av Invandrarverket).

1992: Utlänningsnämnden tar över från regeringen som överinstans.

1992: Över 80 000 asylsökande varav en stor del från det krigshärjade Jugoslavien.

1993: Berit Rollén blir gd.

1994: Lagen om mottagande av asylsökande, LMA, införs.

1995: Björn Weibo blir gd.

1996: Lena Häll Eriksson blir gd.

1996: Invandrarverket förs över till utrikesdepartementet. Tidigare har myndigheten sorterat under både kultur- och arbetsmarknadsdepartementet.

1997: Fler utredningar tas över av verket från polisen, bland annat medborgarskap och resterande del av asylutredningarna. Verket tar också över förvarsverksamheten från polisen.

1998: Integrationsverket tar över integrationsfrågorna från Invandrarverket.

1999: Ansvaret för självmant återvändande tas över från polisen.

2000: Namnbyte till Migrationsverket – markerar att integrationsfrågorna inte längre är kvar hos myndigheten.

2001: Ny medborgarskapslag, som erkänner flera samtidiga medborgarskap.

2003: Barbro Holmberg blir gd (tre månader, blir därefter minister)

2004: Janna Valik blir gd

2005: Regionindelningen tas bort och ersätts av fem verksamhetsområden: besök/bosättning, medborgarskap, mottagningsplanering/tillsyn, förvaltning/internationella frågor och asyl.

2006: Utlänningsnämnden avskaffas och ny processordning införs med tre (sedermera fyra) migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstol. Förvaltningsprocess blir nytt verksamhetsområde.

2007: Dan Eliasson ny gd.

2011: Christina Werner blir t.f. gd.

2012: Anders Danielsson blir gd.

2015: Verksamhetsområdena avskaffas och regionindelningen återinförs – nu med sex regioner.

2015: Antalet asylsökande det högsta hittills – över 160 000, varav flest från inbördeskrigets Syrien och många ensamkommande från Afghanistan.

2016: Mikael Ribbenvik blir t.f. gd och 2017 gd.

 

Det här är Migrationsverkets i dag

Migrationsverket finns för människor som söker skydd i Sverige och för dem som vill arbeta, studera eller bo här. Myndigheten tar emot ansökningar, prövar dem och fattar beslut om vilka som har rätt att komma hit, stanna här eller vilka som måste lämna landet.

De olika grunderna för uppehållstillstånd är:

  • skyddsbehövande (asyl)
  • anhörig
  • gäststudent
  • arbete
  • svenskt medborgarskap

Till verkets uppdrag hör också att erbjuda asylsökande (vuxna och familjer) boende och pengar till mat under tiden de väntar på besked i sitt ärende.

Migrationsverket får sitt uppdrag från riksdagen och regeringen, som formar Sveriges migrationspolitik.

Regeringens mål för Migrationsverket:

”Målet är att säkerställa en långsiktigt hållbar migrationspolitik som värnar asylrätten och som inom ramen för den reglerade invandringen underlättar rörlighet över gränser, främjar en behovsstyrd arbetskraftsinvandring och tillvaratar och beaktar migrationens utvecklingseffekter samt fördjupar det europeiska och internationella samarbetet.”

Läs mer om verkets uppdrag.