Migrationsverket logotyp

Frågor och svar om Afghanistan

Här har vi sammanställt några av de vanligaste frågorna och svaren om det senaste rättsliga ställningstagandet och Migrationsverkets bedömning av situationen i landet.  

Karta över Afghanistan

Klicka på bilden för att se den i större format.

Om Migra­tions­ver­kets rätts­liga ställ­nings­ta­gande

Rättsliga ställningstaganden är Migrationsverkets generella rekommendationer om tillämpningen av lagar och förordningar inom Migrationsverkets verksamhetsområde. Rättsliga ställningstaganden för ett specifikt land publiceras när Migrationsverket följt utvecklingen i ett land under en tid och bedömer att ett nytt juridiskt styrdokument behövs.

Ställningstagandena är ett stöd för Migrationsverkets tjänstemän och syftar till att uppnå en enhetlig och likformig rättstillämpning och handläggning inom verket. Migrationsverkets personal ska följa de rättsliga ställningstagandena när de prövar enskilda personers ansökan om uppehållstillstånd.

Det rättsliga ställningstagandet är en uppdatering av säkerhetssituationen i Afghanistan. Slutsatsen är att den tidigare bedömningen av säkerhetssituationen i Afghanistan kvarstår. Av ställningstagandet framgår det att situationen i provinsen Nangarhar i östra delen av landet är fortsatt allvarlig. Även i provinsen Helmand är säkerhetssituationen så svår att det råder inre väpnad konflikt och att alla och envar riskerar att drabbas av våldet vilket innebär att Migrationsverket anser att ingen bör utvisas till dessa provinser.

I provinserna Panjshir och Bamyan bedömer Migrationsverket att det fortsatt råder andra svåra motsättningar.

I övriga provinser i Afghanistan råder inre väpnad konflikt men våldet i dessa provinser är inte så omfattande att alla och envar riskerar att skadas.

Migrationsverket gör kontinuerliga bedömningar av säkerhetsläget i Afghanistan även om det inte alltid leder till nya rättsliga ställningstaganden. Vi uppdaterar regelbundet vår landinformationsdatabaslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster med nya rapporter som våra tjänstemän tar del av och som allmänheten har tillgång till.

Migrationsverket följer kontinuerligt situationen i Afghanistan. Alltsedan det förra rättsliga ställningstagandet som skrevs i januari 2019 har det bland annat kommit en årsrapport från FN:s hjälpinsats i Afghanistan, UNAMA och även en ny landrapport från Migrationsverkets funktion för migrationsanalys som beskriver och analyserar säkerhetsläget i landet.

Migrationsverket bedömer att säkerhetssituationen i Afghanistan är allvarlig men att den varierar inom och mellan olika provinser. Konflikten har dock inte nått den nivå som enligt lag och praxis måste gälla för att alla från ett visst land ska få stanna. Migrationsverket har länge bedömt att situationen i Afghanistan är allvarlig och många därifrån har därför skydd i Sverige.

En amnesti kräver en ny lagstiftning vilket riksdagen i så fall beslutar om. Det ligger alltså utanför det mandat som Migrationsverket eller Sveriges domstolar har.

Vad det rättsliga ställningstagandet betyder för den som har sökt asyl eller överklagar sitt beslut

De rättsliga ställningstagandena är ett stöd för den personal på Migrationsverket som handlägger och beslutar i asylärenden, för att skapa enhetlighet i prövningen och garantera rättssäkerheten för den enskilde. Vanligtvis är ett rättsligt ställningstagande inte det enda dokumentet som används i ett beslut i ett asylärende, utan man använder också annan aktuell landinformation och/eller andra stöddokument. Ett rättsligt ställningstagande är alltså ett verktyg för i första hand Migrationsverkets personal, men även andra, exempelvis juridiska ombud, kan ha nytta av dem.

Den som har överklagat kan alltid åberopa ny information eller nya omständigheter i förvaltningsrätten (migrationsdomstolen).

Om man fick beslut i sitt ärende före 15 juni 2020 och det nya rättliga ställningstagandet bedöms kunna påverka detta kan man i domstol åberopa att det tillkommit ett nytt rättsligt ställningstagande och påtala att bedömningen ska göras utifrån den. Förvaltningsrätten prövar då om det som framkommer i det rättsliga ställningstagandet gör att man bör göra en annan bedömning av asylskälen än den Migrationsverket gjort.

Ett förändrat säkerhetsläge i Afghanistan, vilket även kan påverka resvägen till hemorten för personen, är sådana nya omständigheter som kan motivera en ny prövning av ärendet enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen. Detta beror dock på vilka asylskäl som åberopas i varje individuellt ärende.

Om internflyktsalternativ

Med ett internt flyktalternativ menas möjligheten för en person att söka skydd i ett annat område inom landet än de tidigare bott. Det interna flyktalternativet går ut på att en person som är i behov av skydd i första hand hänvisas till en annan, mer säker, del av sitt land. Detta innebär att nationellt skydd får företräde framför internationellt skydd. Detta är en väl etablerad princip som FN:s flyktingorgan UNHCR står bakom och som har tillämpats i svensk rätt sedan flyktingkonventionens tillkomst 1951.

Det är Migrationsverket som ansvarar för att identifiera det område som skulle kunna utgöra ett internt flyktalternativ. Vid en sådan bedömning måste aktuell landinformation beaktas.

Migrationsverket har i det rättsliga ställningstagandet publicerat i juni 2020 inte ändrat riktlinjerna för bedömningen av internflykt. Internflyktsalternativ bör fortfarande i första hand övervägas till städerna Kabul, Herat och Mazar-e-Sharif. Även om inre väpnad konflikt får anses råda i respektive provins är risken för civila att drabbas av våld i dessa städer ändå relativt låg. Om det bedöms relevant i det enskilda ärendet kan andra provinshuvudstäder också komma i fråga.

För att ett internflyktsalternativ ska vara relevant för kvinnor, personer med särskilda behov, ensamkommande barn eller barn i familj måste det finnas utökad släkt på internflyktsorten där manliga släktingar ingår. Om ett barn blir föremål för internflykt måste det göras en individuell bedömning där hänsyn tas till exempelvis barnets ålder, föräldrarnas utbildningsnivå och möjlighet till försörjning. I bedömningen ska Migrationsverket pröva om barnets grundläggande behov kan tillgodoses.

För vuxna män och par utan barn som är friska behöver det inte finnas släkt eller nätverk på internflyktsorten.

UNHCR har med hänvisning till den nuvarande säkerhetssituationen, humanitära situationen och kränkningar mot mänskliga rättigheter, bedömt att Kabul i allmänhet inte är ett relevant eller rimligt internt flyktalternativ.

Av tillgänglig statistik från FN:s samordningsorgan i landet, UNAMA, framgår dock att antalet civila offer under 2019 har minskat med sexton procent i Kabulprovinsen jämfört med motsvarande period 2018. Även risken för att drabbas av dödligt våld eller skadas har minskat något i provinsen. EU:s migrationsmyndighet EASO anser att det kan vara rimligt med internflykt till Kabul för vissa särskilt angivna grupper samt att Kabul, efter en individuell bedömning, även kan vara ett relevant internt flyktalternativ.

Migrationsverket anser därför att varken säkerhetssituationen eller den humanitära situationen i Kabul har försämrats i sådan omfattning att staden inte längre skulle kunna utgöra ett relevant och rimligt internt flyktalternativ. Migrationsverket är heller inte bunden av UNHCR:s riktlinjer.

Enskilda ärenden kan överklagas till domstolarna som gör egna bedömningar av möjligheten till internflykt i Afghanistan. Om en domstol inte håller med om Migrationsverkets bedömning i ett ärende, kommer man alltså att ändra Migrationsverkets beslut.

I det rättsliga ställningstagandet finns ett avsnitt som handlar om den praxis som gäller barn utan nätverk. I en dom från Migrationsöverdomstolen meddelad i mars 2017, uttalas att förhållandena i Afghanistan inte är sådana att shiitiska hazarer generellt riskerar att utsättas för förföljelse vid ett återvändande dit. De ensamkommande barn som domen berör är framförallt de som vuxit upp utanför sitt hemland och därför inte har familj, släkt, nätverk eller lokalkännedom i Afghanistan. Migrationsöverdomstolens avgöranden är prejudicerande, det vill säga att de talar om hur migrationsrättsliga rättsregler ska tolkas.

Migrationsöverdomstolen har ansett att ett barn utan nätverk som saknar lokalkunskap om Afghanistan och som varken har föräldrar eller annan släkt som kan skydda och hjälpa barnet i Afghanistan är särskilt sårbart. Mot bakgrund av detta och med beaktande av den mycket svåra situationen för barn i Afghanistan och att barn är särskilt utsatta för både våld och andra allvarliga övergrepp, ansåg domstolen att barnet var att anse som alternativt skyddsbehövande och därmed ska beviljas skydd i Sverige.

Huvudregeln är att ensamkommande barn i de fall som beskrivs ovan, ska beviljas uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande.

Migrationsverket ska pröva samtliga asylärenden utifrån individuella skäl. Vid prövning av skyddsskäl ska det beaktas om personen tillhör en särskilt utsatt grupp eller har en särskild riskprofil. Några exempel på riskprofiler:

  • Hbtq-personer
  • Personer som lämnat eller uppfattas ha lämnat islam (apostater) eller som uppfattas ha gjort sig skyldiga till hädelse
  • Skolpersonal
  • Biståndsarbetare och medicinsk personal
  • Journalister och andra personer som arbetar inom media samt människorättsaktivister
  • Barn som riskerar att utsättas för bacha bazi och tvångsäktenskap
  • Kvinnor, exempelvis våld mot kvinnor, tvångsäktenskap, kvinnor i offentliga positioner och kvinnor som saknar ett familjenätverk bestående av åtminstone en vuxen arbetsför man som kan anses ha förmåga att ge stöd och hjälp i Afghanistan
  • Personer som utmanar afghanska sedvänjor och på andra sätt bryter eller uppfattas bryta mot normer i det afghanska samhället
  • Baha’i, hinduer och sikher.

I mars 2017 uttalade Migrationsöverdomstolen i en dom att förhållandena i Afghanistan inte är sådana att shiitiska hazarer generellt riskerar att utsättas för förföljelse vid ett återvändande dit.

Migrationsverket bedömer, mot bakgrund av aktuell landinformation, även fortsättningsvis, att det inte finns något generellt skyddsbehov endast på grund av att man tillhör gruppen hazarer. Hazarer med en individuell riskprofil, till exempel hazarledare lojala med regimen, kan ha behov av skydd på grund av hotbild från talibanrörelsen eller ISKP.

Utgångspunkten i folkrätten är att länder ansvarar för sina egna medborgare. En ansökan om asyl ska som huvudregel prövas mot landet där den sökande är medborgare. Det innebär att om den sökande är afghansk medborgare ska ansökan prövas mot Afghanistan. Rätten till skydd prövas gentemot hela landet om personen aldrig har varit där och mot den sökandes hemort om personen har bott i landet.

Migrationsöverdomstolen har i en dom från mars 2017 särskilt uttalat sig om den utsatthet och de risker som barn utsätts för i Afghanistan. Barnarbete, sexuellt utnyttjande av barn, frivillig rekrytering till stridande parter och barnäktenskap utgör sådan barnspecifik utsatthet som flyktingrätten ska skydda. Barn är genom flyktingrätten särskilt skyddsvärda.

Dessa omständigheter kan inte direkt föras över till gruppen unga vuxna. Skyddsgrundande för en ung vuxen kan istället vara andra omständigheter som vid en sammantagen bedömning utgör en konkret risk för våld eller omänsklig behandling. En individuell bedömning måste göras i varje enskilt fall.

När ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas kallas den det berör till ett samtal hos Migrationsverket. Vi planerar då utresan tillsammans med personen som ska återvända. Den praktiska reseplaneringen sker med utgångspunkt i att den person som fått ett beslut om avvisning eller utvisning också har en skyldighet att följa beslutet när det är dags att lämna landet. Om personen inte har egna medel för att betala hemresan eller saknar en giltig resehandling kan Migrationsverket stödja personen genom att betala flygbiljetten och ge viss ekonomisk ersättning för att få en resehandling.

Den person som bestämmer sig för att återvända innan han eller hon fått ett beslut gällande sin ansökan om asyl ska kontakta närmsta enhet hos Migrationsverket. Personen måste då återkalla sin ansökan om asyl innan vi påbörjar planeringen av resan. Utgångspunkten är att personen ordnar resa och har resehandling, men även i dessa fall kan Migrationsverket stödja personen genom att betala flygbiljett och hjälpa till att ordna resehandling.

Om en person inte kan tänka sig att återvända självmant lämnar Migrationsverket över ärendet till polisen som då blir ansvarig för att utvisa personen.

Återvändande

En person eller en familj som återvänder kan få en summa pengar, så kallat återetableringsstöd och även praktiskt hjälp med att exempelvis starta ett eget företag, så kallat återintegreringsstöd. Ansökan behöver göras medan man fortfarande befinner sig i Sverige.

Återetableringsstöd

Personer som fått avslag på sin asylansökan eller återtagit sin asylansökan och som ska återvända självmant till Afghanistan har kan ansöka om återetableringsstöd. Summan man kan få motsvarar 30 000 svenska kronor för varje person som är 18 år och över, och 15 000 kr för barn under 18 år, dock högst 75 000 kronor per familj.

Återintegreringsstöd

Migrationsverket erbjuder återintegreringsstöd till de personer som återvänder från Sverige till Afghanistan genom European Reintegration Network (ERRIN). Stödet sker i form av arbetsskapande insatser. Syftet med stödinsatserna är att personerna ska bli självförsörjande i framtiden och förbättra möjligheten till en långsiktigt hållbar återintegrering. Bland dessa kan nämnas lärlingsutbildning, arbetspraktik med subventionerad lön samt stöd i att starta eget företag. Utöver detta erbjuds också mottagningsstöd vid ankomsten till Afghanistan, medicinsk vård av utbildad sjukvårdspersonal, tillfälligt boende, information och rådgivning och transporter till personernas slutdestinationer.

Personer som återvänder självmant har möjlighet att få både återetableringsstöd och återintegreringsstöd medan den som blir tvångsutvisad endast har möjlighet att få återintegreringsstöd.

Sidan senast uppdaterad: 2020-06-16

Fick du hjälp av informationen på den här sidan?