Frågor och svar om Afghanistan

Här har vi sammanställt några av de vanligaste frågorna och svaren om det rättsliga ställningstagandet och Migrationsverkets bedömning av situationen i landet.  

Karta över Afghanistan

Klicka på bilden för att se den i större format.

Om Migrationsverkets rättsliga ställningstagande

  • Vad är ett rättsligt ställningstagande?   

    Rättsliga ställningstaganden är Migrationsverkets generella rekommendationer om tillämpningen av lagar och förordningar inom Migrationsverket. Rättsliga ställningstaganden för ett specifikt land publiceras när Migrationsverket har följt utvecklingen i ett land under en tid och bedömer att ett nytt juridiskt styrdokument behövs.

    Ställningstagandena är ett stöd för Migrationsverkets personal och syftar till att uppnå en enhetlig och likformig rättstillämpning och handläggning inom Migrationsverket. Migrationsverkets personal ska följa de rättsliga ställningstagandena när de prövar enskilda personers ansökan om uppehållstillstånd.

  • Vad är nytt i det rättsliga ställningstagandet, jämfört med det som har funnits tidigare?

    I provinsen Nangarhar, i östra delen av landet, bedöms säkerheten nu ha försämrats så att alla och envar riskerar att drabbas av våldet vilket innebär att Migrationsverket anser att ingen bör utvisas dit.

    I likhet med det tidigare rättsliga ställningstagandet kvarstår samma bedömning för provinsen Helmand, i södra delen av landet. Nangarhar och Helmand är de två provinser som vid halvårsskiftet 2018 hade flest antal registrerade civila offer per tusen invånare samtidigt som upprorsgrupper utövar stark kontroll och har stort inflytande.

    Situationen i provinsen Uruzgan, i centrala Afghanistan, anses ha förbättrats något. I det tidigare rättsliga ställningstagandet gjordes bedömningen våldet riskerar att drabba alla och envar. Men mot bakgrund av en markant nedgång av antalet civila offer, internflyktingar och att det konfliktrelaterade våldet mot civila gått ned, anses läget nu vara sådant att inre väpnad konflikt råder i provinsen.

  • Hur ofta kommer det rättsliga ställningstaganden om Afghanistan?

    Migrationsverket gör kontinuerliga bedömningar av säkerhetsläget i Afghanistan även om det inte alltid leder till nya rättsliga ställningstaganden. Vi uppdaterar regelbundet vår landinformationsdatabaslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster med nya rapporter som våra tjänstemän tar del av och som allmänheten har tillgång till.

  • Varför har Migrationsverket publicerat ett nytt rättsligt ställningstagande om säkerhetsläget i Afghanistan?

    Migrationsverket har publicerat ett nytt rättsligt ställningstagande om Afghanistan för att det har kommit flera rapporter som beskriver och analyserar säkerhetsläget i landet. Säkerhetsläget i Afghanistan har senast bedömts i ett rättsligt ställningstagande den 29 augusti 2017. I en rättslig kommentar den 31 januari 2018 (SR 03/2018) bedömdes särskilt säkerhetsläget i Kabul och Nangarhar mot bakgrund av ett antal attacker där. Med anledning av att FN:s flyktingorgan UNHCR utfärdat nya riktlinjer gjorde Migrationsverket en ny bedömning av Kabul som internflyktsalternativ i en rättslig kommentar den 17 september 2018 (SR 34/2018).

    Sedan dess har en så kallad guidance notice från EU:s migrationsmyndighet EASO publicerats (augusti 2018). Dessutom har FN:s samordningsorgan i Afghanistan, UNAMA:s helårsrapport för 2017 tillkommit, samt en halvårsuppdatering och en kvartalsrapport. I december 2018 publicerades även en ny rapport från Migrationsverkets expertorgan för rätts- och landinformation Lifos om säkerhetsläget i Afghanistan.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

  • Hur ser ni på säkerhetsläget i Afghanistan som helhet ?

    Migrationsverket bedömer att säkerhetssituationen i Afghanistan är allvarlig men att den varierar inom och mellan olika provinser. Konflikten har dock inte nått den nivå som enligt lag och praxis måste gälla för att alla från ett visst land ska få stanna. Migrationsverket har länge bedömt att situationen i Afghanistan är allvarlig och många därifrån har därför skydd i Sverige.

  • Varför utfärdar Migrationsverket ingen amnesti?

    En amnesti kräver en ny lagstiftning vilket riksdagen i så fall beslutar om. Det ligger alltså utanför det mandat som Migrationsverket eller Sveriges domstolar har.

Vad det rättsliga ställningstagandet betyder för den som har sökt asyl eller överklagar sitt beslut

  • Vilken betydelse har ett rättsligt ställningstagande i en asylprocess?

    De rättsliga ställningstagandena är ett stöd för personal på Migrationsverket som handlägger och beslutar i asylärenden. Det är till för att skapa enhetlighet i prövningen och för att garantera rättssäkerheten för den enskilde. Vanligtvis är ett rättsligt ställningstagande inte det enda dokumentet som används för att fatta beslut i ett asylärende, utan man använder också annan aktuell landinformation och/eller andra stöddokument. Ett rättsligt ställningstagande är alltså ett verktyg för Migrationsverkets personal. Det är även till för andra, exempelvis juridiska ombud, som kan ha nytta av dem.

  • På vilket sätt kan det rättsliga ställningstagandet ha betydelse för den som har överklagat sitt beslut och ska få det prövat i domstol?

    Den som har överklagat kan alltid upplysa om ny information eller nya omständigheter i förvaltningsrätten (migrationsdomstolen).

    Om personen fick beslut i sitt ärende före 24 januari 2019 och det nya rättliga ställningstagandet bedöms kunna påverka detta kan man i domstol tala om att det tillkommit ett nytt rättsligt ställningstagande och påtala att bedömningen ska göras utifrån den. Förvaltningsrätten prövar då om det som framkommer i det rättsliga ställningstagandet gör att man bör göra en annan bedömning av asylskälen än den Migrationsverket gjort.

  • På vilket sätt har det senaste rättsliga ställningstagandet betydelse för någon som har ett beslut som inte längre går att överklaga (laga kraft)?

    Det delvis förändrade säkerhetsläget i Afghanistan, vilket även kan påverka resvägen till hemorten för personen, är sådana nya omständigheter som kan motivera en ny prövning av ärendet enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen. Det beror däremot på asylskälen i varje individuellt ärende. De försämringar som konstateras i det senaste rättsliga ställningstagandet innebär inte något generellt stopp för utvisningar till Afghanistan.

Om internflyktsalternativ

  • Vad innebär internflykt eller internt flyktalternativ och vad har förändrats när det gäller sådana bedömningar?

    Med ett internt flyktalternativ menas att det finns möjlighet för en person att söka skydd i ett annat område inom landet än där de tidigare har bott. Det interna flyktalternativet går ut på att en person som är i behov av skydd i första hand hänvisas till en annan, mer säker, del av sitt land. Detta innebär att nationellt skydd får företräde framför internationellt skydd. Detta är en väl etablerad princip som FN:s flyktingorgan UNHCR står bakom och som har tillämpats i svensk rätt sedan flyktingkonventionens tillkomst 1951.

    Det är Migrationsverket som ansvarar för att identifiera det område som skulle kunna utgöra ett internt flyktalternativ. Vid en sådan bedömning måste aktuell landinformation beaktas.

    Migrationsverket har i det rättsliga ställningstagandet inte ändrat riktlinjerna för bedömningen av internflykt. Internflyktsalternativ bör fortfarande i första hand övervägas till städerna Kabul, Herat och Mazar-e-Sharif. Även om inre väpnad konflikt får anses råda i respektive provins är risken för civila att drabbas av våld i dessa städer ändå relativt låg. Om det bedöms relevant i det enskilda ärendet kan andra provinshuvudstäder också komma i fråga.

    För att ett internflyktsalternativ ska vara relevant för kvinnor, personer med särskilda behov, ensamkommande barn eller barn i familj måste det finnas utökad släkt på internflyktsorten där manliga släktingar ingår. För vuxna män och par utan barn som är friska behöver det inte finnas släkt eller nätverk på internflyktsorten.

  • UNHCR anser i sina riktlinjer att internflykt till Kabul inte bör ske. Varför gör Migrationsverket en annan bedömning?

    UNHCR har med hänvisning till den nuvarande säkerhetssituationen, humanitära situationen och kränkningar mot mänskliga rättigheter, bedömt att Kabul i allmänhet inte är ett relevant eller rimligt internt flyktalternativ.

    Av tillgänglig statistik från FN:s samordningsorgan i landet, UNAMA, framgår dock att antalet civila offer under första halvåret 2018 har minskat med fem procent i Kabulprovinsen jämfört med motsvarande period 2017. Även risken för att drabbas av dödligt våld eller skadas har minskat något i provinsen. EU:s migrationsmyndighet EASO anser att det kan vara rimligt med internflykt till Kabul för vissa särskilt angivna grupper samt att Kabul, efter en individuell bedömning, även kan vara ett relevant internt flyktalternativ.

    Migrationsverket anser därför att varken säkerhetssituationen eller den humanitära situationen i Kabul har försämrats i sådan omfattning att staden inte längre skulle kunna utgöra ett relevant och rimligt internt flyktalternativ. Migrationsverket är inte bundet av UNHCR:s riktlinjer.

    Enskilda ärenden kan överklagas till domstolarna som gör egna bedömningar av möjligheten till internflykt i Afghanistan. Om en domstol inte håller med om Migrationsverkets bedömning i ett ärende, kommer man alltså att ändra Migrationsverkets beslut.

Ensamkommande barn och unga, särskilt utsatta och riskprofiler

  • Vad säger det rättsliga ställningstagandet om ensamkommande barn?

    I det rättsliga ställningstagandet finns ett avsnitt som handlar om den praxis som gäller barn utan nätverk. I en dom från Migrationsöverdomstolen meddelad i mars 2017, uttalas att förhållandena i Afghanistan inte är sådana att shiitiska hazarer generellt riskerar att utsättas för förföljelse vid ett återvändande dit. De ensamkommande barn som domen berör är framförallt de som vuxit upp utanför sitt hemland och därför inte har familj, släkt, nätverk eller lokalkännedom i Afghanistan. Migrationsöverdomstolens avgöranden är prejudicerande, det vill säga att de talar om hur migrationsrättsliga rättsregler ska tolkas.

    Migrationsöverdomstolen har ansett att ett barn utan nätverk som saknar lokalkunskap om Afghanistan och som varken har föräldrar eller annan släkt som kan skydda och hjälpa barnet där är särskilt sårbart. Mot bakgrund av detta och med hänsyn av den mycket svåra situationen för barn i Afghanistan och att barn är särskilt utsatta för både våld och andra allvarliga övergrepp, ansåg domstolen att barnet anses som alternativt skyddsbehövande och därmed ska beviljas skydd i Sverige.

    Huvudregeln är att ensamkommande barn i de fall som beskrivs ovan, ska beviljas uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande.

  • Vad menas med riskprofiler i det rättsliga ställningstagandet?

    Det är grupper med utsatta situationer som Migrationsverket måste ta särskilt hänsyn till i prövningen.

    Några exempel på riskprofiler är:

    • HBTQ-personer
    • personer som lämnat eller uppfattas ha lämnat islam (apostater) eller som uppfattas ha gjort sig skyldiga till hädelse
    • skolpersonal
    • biståndsarbetare och medicinsk personal
    • journalister och andra personer som arbetar inom media
    • människorättsaktivister
    • barn som riskerar att utsättas för bacha bazi och tvångsäktenskap
    • kvinnor (till exempel våld mot kvinnor, tvångsäktenskap eller kvinnor i
      offentliga positioner och kvinnor som saknar ett familjenätverk bestående av åtminstone en vuxen arbetsför man som kan anses ha förmåga att ge stöd och hjälp i Afghanistan)
    • personer som utmanar afghanska sedvänjor och på andra sätt bryter eller uppfattas bryta mot normer i det afghanska samhället
    • baha’i, hinduer och sikher.
  • Betraktas minoriteter och shiamuslimer, exempelvis hazarer som särskilt utsatta enligt det rättsliga ställningstagandet?

    I mars 2017 uttalade Migrationsöverdomstolen i en dom att förhållandena i Afghanistan inte är sådana att shiitiska hazarer generellt riskerar att utsättas för förföljelse vid ett återvändande dit.

    Migrationsverket bedömer därför även fortsättningsvis att det inte finns något generellt skyddsbehov endast på grund av att man tillhör gruppen hazarer. Men bedömningen är också att hazarer från områden där talibaner har starkt stöd, kan uppfattas stödja regeringen i Afghanistan och det afghanska statsbyggnadsprojektet och att de därmed kan ha en särskild riskprofil.

  • Många av de afghaner som befinner sig i asylprocessen är uppvuxna i Iran och en del har aldrig ens bott i Afghanistan. Vad innebär det rättsliga ställningstagandet för dem?

    Utgångspunkten i folkrätten är att länder ansvarar för sina egna medborgare. En ansökan om asyl ska som huvudregel prövas mot landet där den sökande är medborgare. Det innebär att om den sökande är afghansk medborgare ska ansökan prövas mot Afghanistan. Rätten till skydd prövas gentemot hela landet om personen aldrig har varit där och mot den sökandes hemort om personen har bott i landet.

    Migrationsöverdomstolen har i en dom från mars 2017 särskilt uttalat sig om den utsatthet och de risker som barn utsätts för i Afghanistan. Barnarbete, sexuellt utnyttjande av barn, frivillig rekrytering till stridande parter och barnäktenskap utgör sådan barnspecifik utsatthet som flyktingrätten ska skydda. Barn är genom
    flyktingrätten särskilt skyddsvärda.

    Dessa omständigheter kan inte direkt föras över till gruppen unga vuxna. Skyddsgrundande för en ung vuxen kan istället vara andra omständigheter som vid en sammantagen bedömning utgör en konkret risk för våld eller omänsklig behandling. En individuell bedömning måste göras i varje enskilt fall.

Om att återvända

  • När en person vill återvända till Afghanistan, hur gör han/hon då?

    När ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas kallas personen till ett samtal hos Migrationsverket. Migrationsverket planerar då utresan tillsammans med personen som ska återvända. Den praktiska reseplaneringen sker med utgångspunkt i att den person som fått ett beslut om avvisning eller utvisning också har en skyldighet att följa beslutet när det är dags att lämna landet. Om personen inte har egna medel för att betala hemresan eller saknar en giltig resehandling kan Migrationsverket stödja personen genom att betala flygbiljetten och ge viss ekonomisk ersättning för att få en resehandling.

    Den person som bestämmer sig för att återvända innan han/hon har fått ett beslut gällande sin ansökan om asyl ska kontakta sin handläggare på den mottagningsenhet som han/hon är inskriven på hos Migrationsverket. Personen måste då återkalla sin ansökan om asyl innan vi påbörjar planeringen av resan. Utgångspunkten är att personen ordnar resa och har resehandling, men även i dessa fall kan Migrationsverket stödja personen genom att betala flygbiljett och hjälpa till att ordna resehandling.

    Om en person inte kan tänka sig att återvända självmant lämnar Migrationsverket över ärendet till polisen som då blir ansvarig för att utvisa personen.

  • Vilket stöd kan ni ge dem som återvänder självmant till Afghanistan?

    En person eller en familj som återvänder kan få en summa pengar, så kallat återetableringsstöd och även praktiskt hjälp med att exempelvis starta ett eget företag, så kallat återintegreringsstöd. Ansökan behöver göras medan man fortfarande befinner sig i Sverige.

    Återetableringsstöd

    Personer som fått avslag på sin asylansökan eller återtagit sin asylansökan och som ska återvända självmant till Afghanistan kan ansöka om återetableringsstöd. Summan man kan få motsvarar 30 000 svenska kronor för varje person som är 18 år och över samt 15 000 kr för barn under 18 år, dock högst 75 000 kronor per familj.

    Återintegreringsstöd

    Migrationsverket erbjuder återintegreringsstöd till de personer som återvänder från Sverige till Afghanistan genom European Reintegration Network (ERIN). Stödet sker i form av arbetsskapande insatser. Syftet med stödinsatserna är att personerna ska bli självförsörjande i framtiden och förbättra möjligheten till en långsiktigt hållbar återintegrering. Bland dessa kan nämnas lärlingsutbildning, arbetspraktik med subventionerad lön samt stöd i att starta eget företag. Utöver detta erbjuds också mottagningsstöd vid ankomsten till Afghanistan, medicinsk vård av utbildad sjukvårdspersonal, tillfälligt boende, information och rådgivning och transporter till personernas slutdestinationer.

    Personer som återvänder självmant har möjlighet att få både återetableringsstöd och återintegreringsstöd medan den som blir tvångsutvisad endast har möjlighet att få återintegreringsstöd.

Sidan senast uppdaterad: 2019-01-24

Fick du hjälp av informationen på den här sidan?

Tack för att du hjälper oss att förbättra webbplatsen!

Tack för att du hjälper oss att förbättra webbplatsen!

Berätta hur vi kan göra den här sidan bättre*






Om du vill ställa en fråga till Migrationsverket hittar du kontaktuppgifter under fliken Kontakta oss.