Etiska rådets möte den 29 november 2017 om att bevilja särskilt bidrag till vissa typer av kläder som kan anses reli­giöst moti­ve­rade (i före­lig­gande fall badplagget burkini)

Generaldirektören ställde frågor angående etiska skäl att bevilja särskilt bidrag till badkläder, eller andra typer av kläder, då det kan finnas religiösa skäl att bära dessa.

2017-10-09
Dnr 1.3.1-2017-107125

Kostnad för badkläder ska täckas av dagersättningen. När ett barn ansöker om särskilt bidrag för badkläder till simundervisningen i skolan brukar Migrationsverket avslå begäran med motiveringen att det är en utgift som ska täckas av dagersättningen.

Flera av Migrationsverkets enheter har däremot beviljat särskilt bidrag för burkini till asylsökande flickor som har simundervisning i skolan. Motiveringen har varit att alla måste ha badkläder vid simundervisningen och att det därför betraktas som en utgift som är nödvändig för en dräglig livsföring. Det har ansetts svårt att kunna täcka kostnaderna för en burkini med enbart dagersättningen.

Fråga

Finns det etiska skäl att bevilja särskilt bidrag till badkläder, eller andra typer av kläder, då det kan finnas religiösa skäl att bära dessa? Ska vissa barn beviljas bidrag för simkläder eller andra religiöst motiverade kläder samtidigt som andra barn (oavsett religion) nekas detta där de religiösa övervägandena och kraven inte är lika starka?

Hur ser etiska rådet på de normer och värderingar som gör att behovet av t.ex. burkini finns? Hur kan Migrationsverket i dessa bedömningar väga in behovet av att lära sig simma (eller andra livsnödvändiga behov)?

Etiska rådets svar

Bakgrund

Vanligtvis brukar Migrationsverket avslå ansökningar om särskilt bidrag till badkläder för barn som ska delta i den i skolan obligatoriska simundervisningen då denna kostnad normalt anses kunna täckas av dagersättningen. Det finns dock fall när särskilt bidrag beviljats för inköp av dyrare badkläder som burkini då kostnaden för sådana inte ansett kunna täckas av grundersättningen. Besluten har motiverats av att det finns en risk att vissa flickor, om de inte har möjlighet att bära burkini, av religiöst eller kulturellt motiverade skäl inte kommer att delta i simundervisningen och därmed inte lära sig denna viktiga färdighet. Utgiften för burkinin har därför ansetts vara nödvändig för en dräglig livsföring (vilket är kravet för att särskilt bidrag ska beviljas).

Frågan till etiska rådet gällde hur Migrationsverket ska förhålla sig till ansökningar från asylsökande om särskilt bidrag (utöver dagersättningen) för inköp av badkläder eller andra plagg när det kan finnas religiösa skäl till att särskilda plagg, som burkini, anses nödvändiga av den sökande. Finns det etiska skäl att bevilja sådana ansökningar och hur ska myndigheten förhålla sig till ansökningar där de religiösa övervägandena och kraven inte anses lika starka? Frågan gällde också i vilken mån Migrationsverket i bedömningarna ska väga in behovet av att lära sig simma. Vidare ställdes frågan om hur etiska rådet ser på de normer och värderingar som gör att behovet av t.ex. burkini finns.

Etiska rådets reflektioner

I diskussionen konstaterades att det är viktigt att Migrationsverkets beslut att bevilja eller avslå ansökningar om särskilda bidrag, exempelvis till vissa typer av kläder, inte motiveras av eller framstår som motiverade av en värdering från svenska statens sida av olika religiösa eller kulturella synsätt, uttryck eller praktiker. Staten bör förvisso arbeta med att förändra normer som på olika sätt är diskriminerande eller annars till nackdel för individer eller grupper, och detta sker också exempelvis genom lagstiftning och framtagande av olika typer av riktlinjer. Sådant förändringsarbete bör dock ske på en strukturell nivå snarare än att manifesteras i myndighetsbeslut i enskilda fall. Det är i sammanhanget viktigt att understryka vikten av att värna om grundläggande demokratiska rättigheter som religionsfriheten och rätten till privatliv. Det är också viktigt att ett modernt samhälle ger utrymme för en mångfald av förhållningssätt till olika frågor, inte minst ur integrationssynpunkt. Etiska rådet menade vidare att i denna kontext är rådets syn på de värderingar och normer som kan ligga till grund för ett upplevt behov av burkini inte relevanta.

Den fråga som ställts till etiska rådet bör mot bakgrund av ovanstående resonemang främst betraktas ur ett barnrättsperspektiv, och vad som är nödvändigt för att ett barn ska kunna få sin rätt till utbildning tillgodosedd. Här är en inledande reflektion att barnet inte självt valt vilka omständigheter hen växer upp under, eller i vilken sociokulturell eller religiös kontext. Icke desto mindre har de förutsättningar barnet lever under betydelse för hens möjligheter att klara skolan. I skollagen (1 kap. 4 §) anges bland annat att ”utbildningen inom skolväsendet … ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande”. Simundervisningen är en obligatorisk del av skolundervisningen och den elev som inte deltar i denna riskerar dels att inte inhämta den mycket viktiga färdigheten att kunna simma – vilken kan vara livsnödvändig – dels att inte få fullständiga betyg. Etiska rådets ståndpunkt är i detta fall att det är det enskilda barnets rätt att få likvärdiga förutsättningar för att kunna inhämta färdigheter och kunna få sin rätt till utbildning tillgodosedd som bör vara styrande för om särskilda bidrag beviljas, inte skälet bakom varför sådana särskilda bidrag anses nödvändiga. Det noteras att ett sådant resonemang även kan tillämpas på bedömningar av ansökningar om särskilda bidrag som inte är motiverade av religiösa skäl.

Sidan senast uppdaterad: 2020-02-07