Etiska rådets möte den 26 september 2018 om etiska över­vä­ganden då det finns en diskre­pans mellan indi­vi­dens behov och interna regler eller lagstift­ning

Generaldirektören ställde en fråga angående etiska överväganden då det finns en diskrepans mellan individens behov och interna regler eller lagstiftning.

2018-08-27
Dnr 1.3.1-2018-35001

Migrationsverkets medarbetare kan, trots ett klart regelverk, ställas inför svåra etiska överväganden.

Ett exempel på en situation där etiska frågor kan uppstå är då medarbetarna kommer i kontakt med sökande (främst kvinnor) som utsätts för hot och våld inom familjen. Migrationsverket har ansvar för att asylsökande som inte kan ordna bostad på egen hand tas emot på ett anläggningsboende.

I Migrationsverkets interna styrdokument anges att Migrationsverkets bosättningsuppdrag inte innebär att ta ställning till hur en familj ska bosättas efter beslut om uppehållstillstånd. Även om det finns en dokumenterad hotbild inom en familjegrupp ska bosättningsärendet behandlas som ett sammanhållet ärende. Det är socialtjänsten tillsammans med tingsrätten som avgör i frågor om umgänge och vårdnad av barn.

De etiska frågeställningarna uppstår i många fall då det handlar om familjer som, på grund av hot och våld, inte sammanbott under en längre tid. Rent konkret kan det handla om att medarbetarna känner en oro över den utsatta familjemedlemmen och skulle vilja bosätta förövaren så långt som möjligt från den utsatta. Etiken och regelverket stämmer inte överens i dessa fall.

Fråga

Hur kan etiska rådet ge vägledning i hur Migrationsverket bör tolka sitt uppdrag i de fall då myndighetens personal upplever att det finns en diskrepans mellan individens behov och interna regler eller lagstiftning?

Etiska rådets reflektioner

Våld och hot i familjen är ett stort och allvarligt problem i samhället och drabbar huvudsakligen kvinnor. Vilket stöd och vilken hjälp som erbjuds skiljer sig mellan kommuner. Vanligen drabbas hela familjen och det är därför centralt att också ha med ett barnperspektiv. Det bör beaktas att det alltid är svårt att agera vid våld i familjen – särskilt så i asylprocessen, familjerna är särskilt sårbara och lever i en utsatt situation.

Trots att det finns regelverk och en principiell ansvarsfördelning mellan samhällets aktörer, brister det ofta i praktiken när det gäller samverkan. Etiska rådet konstaterar att de problem som frågan
aktualiserar visar på att maskorna i trygghetssystemen är för stora. Delvis beror detta på att lagstiftningen inte är modern och inte utgår från dagens samhälle. Familjerätten är konstruerad utifrån fasta positioner, som föräldrars rätt till sina barn. Implementeringsarbetet kring Barnkonventionen som lag är en viktig del i att stärka barnets rättigheter, men mer behöver göras.

På liknande sätt som i samhället i övrigt är våld och hot i familjen ett problem inom ramen för Migrationsverkets verksamhet. Migrationsverkets har regler och rutiner för hur hot och våld inom familjen ska hanteras. Ofta har Migrationsverket löst det genom placering i olika boenden. Det finns också fall då kvinnor har skyddat boende, att särlösningar använts då så krävts. Orosanmälan
görs när behov uppstår.

Särskilda problem uppstår vid bosättning när familjen har beviljats uppehållstillstånd. Det är då ankomstkommunernas ansvar att hantera frågan om hot och våld, men Migrationsverkets personal upplever att detta inte alltid fungerar. Det finns en upplevelse av att socialtjänsten inte möter våldsutsatta kvinnor med samma förhållningssätt som andra kvinnor bosatta i Sverige i
motsvarande situation.

Under lång tid misslyckades samhället att förstå och agera mot hedersrelaterat våld, det var ett dolt problem. Det är angeläget att inte samma misstag görs igen. Alla har rätt att leva fria från våld, hot och förtryck. De mänskliga rättigheterna är universella. Likabehandling är viktigt oavsett om det rör personer uppväxta eller boende i Sverige eller asylsökande. Samma principer och samma lagstiftning ska gälla.

Migrationsverket har ett begränsat uppdrag i stöd till asylsökande. Det finns idag inte kompetens på Migrationsverket att utreda frågor om hot och våld i familjen eller göra bedömningar i ärendena. Att ändå göra detta innebär en risk för att det blir amatörmässigt och rättsosäkert. Det är inte heller myndighetens ansvar som det ser ut idag. Det är viktigt att alla medarbetare inom Migrationsverket vet vilka instrument och skyldigheter de har. Det kan handla om till exempel orosanmälningar och samverkan med polis eller socialtjänst. Det är också av vikt att arbeta med den interna kulturen på myndigheten. Det behövs samsyn kring vad uppdraget är och hur omdöme utövas i situationen. Det är inte alltid rätt att ingripa, men rådet menar att det ibland kan vara bättre att göra något än att inte göra något alls.

Familjer kommer till Sverige som en enhet, vilket innebär att familjen behandlats som en enhet i asylprocessen. Ofta förs samtal med mannen först och kvinnans eventuella egna asylskäl riskerar att inte fångas upp. Detta visar på hur viktigt det är reflektera över hur man ser på familjen. Det finns en risk att en konservativ och patriarkal syn på familjen reproduceras i tillämpningen av regler och lagar. Detta innebär bland annat att individens autonomi riskerar att komma i andra hand.

Etiska rådet menar att det är möjligt för Migrationsverket att ta en mer aktiv hållning i frågor om hot och våld i familjen genom kompetensutveckling som kan bidra till att skapa goda övergångar och samverkan med övriga aktörer med ansvar för frågorna. Migrationsverket kan också lyfta denna problematik till uppdragsgivaren, dvs. politiken. De oklarheter som finns i ansvarsfördelning bör rätas ut.

Sammanfattning

Etiska rådet understryker att de mänskliga rättigheterna är universella och individuella. Dessa är och bör vara utgångspunkten i hanteringen av frågorna. Hot och våld inom familjen är ett vanligt förekommande problem som bör ges särskild uppmärksamhet när familjer befinner sig i en asylprocess. Det är tydligt att Migrationsverket i sin verksamhet stöter på situationer då det uppstår diskrepans mellan individens behov, interna regler och lagstiftning. Myndighetens personal möter individerna och ser deras behov, men det är kommunerna som formellt har ansvaret att agera.

Etiska rådet menar att det är angeläget att bilden av familjen i relation till individens autonomi uppmärksammas och förtydligas. Migrationsverket kan också beakta möjligheten att utse särskilda resurspersoner inom myndigheten med ett särskilt ansvar för frågorna om hot och våld inom familjen.

Migrationsverket bör göra vad som är möjligt inom ramen för sitt uppdrag för att ta ansvar för att möta individernas behov. Det är av vikt att minska maskorna i samhällets sociala nät när misstanke om brister föreligger. Förbättringar kan göras inom Migrationsverkets ansvarsområde. Lika angeläget är samverkan och gemensamma diskussioner med kommuner och andra ansvariga myndigheter. Ytterst är emellertid frågan om juridikens innehåll och ansvarsfördelningen mellan samhället institutioner en politisk fråga som det är angeläget att föra vidare till de folkvalda.

Sidan senast uppdaterad: 2020-02-07