Frågor och svar om kvotflyktingar

För att erbjuda skydd för flyktingar och andra skyddsbehövande som inte kan återvända till hemlandet och inte kan garanteras varaktig bosättning och säkerhet där de befinner sig. Att ställa en årlig flyktingkvot till FN:s flyktingorgan UNHCR:s förfogande är också ett sätt att dela på ansvaret för flyktingars situation.

Först gör UNHCR en bedömning av vilka flyktingar som bör erbjudas vidarebosättning. De presenterar enskilda eller grupper av flyktingar för länder som har flyktingkvoter. Därefter utreder respektive land om de presenterade flyktingarnas skyddsskäl överensstämmer med landets lagar och de nationella villkor som har satts upp för mottagning av kvotflyktingar.

FN ger inget ekonomiskt stöd till länder som erbjuder sig att ta emot kvotflyktingar. Tvärtom – det är FN:s flyktingorgan UNHCR som får ekonomiskt stöd från medlemsländerna, bland annat från Sverige som är en av de största bidragsgivarna i världen. Att ta emot kvotflyktingar är ett frivilligt åtagande av den svenska staten.

Ända sedan 1950 har riksdagen varje år beslutat hur mycket pengar som ska avsättas för vidarebosättning av kvotflyktingar. Regeringen ger därefter Migrationsverket i uppdrag att ta ut och överföra flyktingarna till Sverige. Under de senaste åren har den årliga kvoten varit cirka 1 900 personer. Den migrationspolitiska uppgörelsen hösten 2015 innehöll bland annat målet att Sverige stegvis ska öka antalet kvotflyktingar till 5 000 under regeringens mandatperiod.

Det beror på de rådande förhållandena i världen och var behoven av vidarebosättning är som störst. I broschyren Sveriges flyktingkvot 2019 framgår i vilka länder årets uttagningar är planerade. Pdf, 14.5 MB, öppnas i nytt fönster.

Migrationsverket har regeringens uppdrag att fatta beslut om vidarebosättning och bevilja permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Alla som finns under UNHCR:s beskydd ryms inte i den svenska utlänningslagens flyktingbegrepp. De kvotflyktingar som Sverige tar ut måste kunna klassas som antingen flyktingar eller alternativt skyddsbehövande enligt svensk lag. Alla blir alltså inte klassade som flyktingar.

Efter ett beslut om uppehållstillstånd tar det i allmänhet några månader att förbereda resan till Sverige. Tiden kan variera beroende på vilket land personen reser ifrån. Migrationsverket arbetar under denna tid med att hitta en kommun som kan förbereda boende och mottagande. Sedan ordnas bland annat pass, flygbiljetter och utresetillstånd. Sverige står för alla kostnader i samband med resan.

Alla kvotflyktingar får skriftlig information i samband med att de får beslutet om uppehållstillstånd och sin resebokning. Migrationsverket ser för tillfället över andra möjligheter till förberedande insatser för kvotflyktingar.

Personer som får asyl i Sverige får ekonomiskt stöd från staten under de första två åren under förutsättning att de följer den etableringsplan som de har upprättat tillsammans med Arbetsförmedlingen. Under den tiden får de undervisning i svenska, samhällsinformation och hjälp för att hitta jobb och egen försörjning.

Så snart en kvotflykting har fått uppehållstillstånd och bosatt sig i Sverige gäller samma rättigheter och skyldigheter som för alla andra invånare. Med ett permanent uppehållstillstånd följer rätt till bland annat barnomsorg, skola, sjukvård och socialförsäkring. Samma skyldighet att försöka arbeta och försörja sig, se till att barnen kommer till skolan och att följa lagarna gäller alla som bor i Sverige.

Som andra invandrare får kvotflyktingen rösträtt i landstings- och kommunalval efter tre år i Sverige. För att få delta i riksdagsval krävs emellertid svenskt medborgarskap. Flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention kan beviljas medborgarskap efter fyra år medan det för alternativt skyddsbehövande normalt tar minst fem år. Make/maka och barn till personer med flyktingstatus kan få resebidrag för att familjen ska kunna återförenas.