Migrationsverket svarar: hur kommer det sig att barn som är uppvuxna i Sverige kan utvisas?

Migrationsärenden som rör barn kan av naturliga skäl skapa starka känslor och reaktioner. Det kan vara svårt att förstå och acceptera att en myndighet kan fatta beslut om att utvisa ett barn som har bott i Sverige under lång tid – i den här artikeln förklarar vi hur det fungerar och vad lagen faktiskt säger om barns rättigheter.

Barn finns i alla Migrationsverkets ärendeslag. Det kan handla om barn i olika familjekonstellationer eller barn utan vårdnadshavare, barn som redan befinner sig i Sverige eller barn som väntar på att få komma hit. Den här artikeln kommer koncentrera sig på barn som bor i Sverige och som har fått ett beslut om att behöva lämna landet.

Hur kan man utvisas när man har växt upp i Sverige?

Att vara född i Sverige eller ha bott här en lång tid innebär inte automatiskt att man har rätt till uppehållstillstånd. Det är bara svenska medborgare som har en absolut rätt att bo och arbeta i landet. En svensk medborgare kan aldrig utvisas.

Ett barn får svenskt medborgarskap vid födseln om minst en av föräldrarna är svensk medborgare. En förekommande missuppfattning är att man är svensk medborgare om man är född här oavsett föräldrarnas medborgarskap – men det stämmer alltså inte.

Här kan du läsa en annan del av Migrationsverket svarar som handlar om medborgarskap

För att få uppehållstillstånd, och därmed ha rätt att bo här, krävs att man uppfyller vissa kriterier som i huvudsak finns i utlänningslagen. Om man inte uppfyller de specifika kriterierna finns det inget skäl för att bevilja uppehållstillstånd och Migrationsverket kan därför fatta ett beslut om att man måste lämna Sverige.

Det finns en del i utlänningslagen som handlar om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Det innebär att Migrationsverket får bevilja ett tillstånd till en person om det vid en samlad bedömning av situationen finns synnerligen ömmande omständigheter som gör att man bör tillåtas stanna i Sverige. Det Migrationsverket tittar på i ett sådant ärende är personens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet. Barn får beviljas ett sådant uppehållstillstånd även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer.

Barn­kon­ven­tionen är svensk lag

Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag, det innebär att konventionen nu har samma status som andra svenska lagar – även om svenska myndigheter, domstolar och lagstiftare har varit skyldiga att beakta den sedan 1990 när den trädde i kraft genom så kallad ratificering. Att barnkonventionen har tagits upp i svensk lagstiftning innebär bland annat att en myndighet som har med barn att göra måste beakta barnets bästa, vilket betyder att de alltid måste tänka på vad som är bäst för barnet.

Barnets bästa innebär inte auto­ma­tisk rätt till uppe­hålls­till­stånd

Migrationsverket ska beakta barnets bästa inför alla beslut och åtgärder som rör barn. Det finns ingen entydig definition av barnets bästa, utan det är något som beror på barnets individuella situation. Barnets bästa väger tungt när Migrationsverket prövar om ett barn har rätt att få uppehållstillstånd, men det betyder inte att barnets bästa alltid väger tyngre än andra skäl. Barnkonventionen är en av flera lagar som Migrationsverket måste rätta sig efter. Den säger vilka rättigheter barn ska ha, men den bestämmer inte vem som kan få uppehållstillstånd i Sverige. De reglerna finns i andra lagar, främst utlänningslagen. I ärenden som rör migration och uppehållstillstånd behöver olika intressen, som barnets bästa och Sveriges upprätthållande av den reglerade invandringen, vägas mot varandra. I den avvägningen väger barnets bästa tungt men är inte avgörande.

Det kan vara svårt att förstå hur ett beslut som går emot vad barnet själv vill ändå kan vara korrekt och i enlighet med barnkonventionen. Barnkonventionen säger att myndigheter måste ta hänsyn till vad barnet vill och bedöma vad som är bäst för barnet, men den kräver inte att vi alltid måste besluta i enlighet med vad barnet vill eller vad som är bäst för barnet. Migrationsverket kan komma fram till att det bästa för barnet vore att få uppehållstillstånd, men att det ändå inte finns utrymme för det enligt utlänningslagen. Myndigheten kan också göra en bedömning som säger tvärtom – att det bästa för barnet vore att återvända.

Här kan du läsa mer om barnkonventionen

Här hittar du utlänningslagen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Ordnat motta­gande

För att ett barn ska kunna utvisas utan vårdnadshavare måste Migrationsverket visa att det finns ett ordnat mottagande i hemlandet. Ett ordnat mottagande består i första hand av familj och släkt och i andra hand av sociala myndigheter i hemlandet, som barnhem eller familjehem. I vissa länder kan Migrationsverket inte hänvisa till ordnat mottagande genom myndigheterna. En vanlig fråga är hur ett barnhem kan anses vara ett ordnat mottagande och bättre än ett hem i Sverige – svaret är att lagstiftningen inte är utformad för att livet i hemlandet ska vara bättre eller lika bra som i Sverige, utan man ska ha ett mottagande som är tillräckligt tryggt och säkert.

Ett beslut kan över­klagas

Om man inte accepterar Migrationsverkets beslut har man rätt att överklaga till en högre instans. Överklagandet lämnas in till Migrationsverket som börjar med att ta ställning till om beslutet ska ändras eller inte, därefter lämnas överklagandet till migrationsdomstolen som tar ställning i frågan.

Om man inte är nöjd med migrationsdomstolens dom kan man överklaga till tredje och sista instans: Migrationsöverdomstolen. Det är dock ganska ovanligt att Migrationsöverdomstolen tar upp ärendet till prövning.

I de fall ett ärende beviljas prövning i Migrationsöverdomstolen blir domen vägledande för Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas beslut i liknande ärenden.

Barnä­renden som tagits upp i Migra­tions­ö­ver­dom­stolen

Som har nämnts tidigare kan man beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Fram till den 1 december 2023 kunde man även få uppehållstillstånd om omständigheterna var särskilt ömmande. Det finns flera sådana ärenden som har tagits upp i Migrationsöverdomstolen och som därmed är vägledande för Migrationsverket.

Ett exempel på ett ärende som handlar om ett barns anpassning till Sverige är MIG 2020:24. I det fallet fick ett minderårigt barn uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter och en utvisning ansågs stå i strid med barnkonventionen, det vill säga risk för så kallat konventionsbrott. I den bedömningen framgår att faktorer som kan få betydelse för barnets anpassning till Sverige är bland annat ålder, mognad, skolgång, sociala relationer utanför familjen, kunskaper i svenska språket och om barnet har vistats i Sverige under sina formativa år.

Även om MIG 2020:24 gäller särskilt ömmande omständigheter kan domen ge vägledning i frågan om vad som kan utgöra konventionsbrott inom ramen för synnerligen ömmande omständigheter.

Här kan du ta del av MIG 2020:24 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Påverkas barnets ärende av famil­je­hemspla­ce­ring eller särskilt förordnad vård­nads­ha­vare?

I ärenden som rör barn prövar Migrationsverket frågan om uppehållstillstånd. Att ett barn bor i ett familjehem eller har fått särskilt förordnade vårdnadshavare i Sverige är i sig inte alltid en grund för uppehållstillstånd, men något som vägs in i bedömningen.

Migra­tions­ver­kets samverkan med andra aktörer

Den myndighet som fattar ett beslut som rör barn är ansvarig för att barnets bästa prövas. När Migrationsverket gör en sådan bedömning i ett ärende kan det finnas flera olika underlag som kan tillföra relevant information, till exempel från barnet själv, socialnämnden eller andra aktörer. Migrationsverket tar alltså hänsyn till flera aktörers uppfattning om vad som är barnets bästa – men gör i slutändan en egen, sammantagen bedömning. Migrationsverket kan också bidra till att en annan myndighet gör en korrekt prövning av barnets bästa.

Statistik

Antalet återvändandeärenden som rör barn och som har avslutats genom självmana utresor har varit ungefär lika stort under de senaste tre åren. Under 2021 avslutades totalt 7 249 återvändandeärenden genom att man reste ut självmant, 1 221 av dessa ärenden rörde barn. Under 2022 var det totala antalet självmant utresta 6 458 och 1 186 av dessa ärenden rörde barn. Förra året reste 6 833 ut självmant, varav 1 287 barn.

Med barn avses både familjebarn och barn utan vårdnadshavare.