Dublinförordningen

Dublinförordningens grundläggande princip är att en asylsökande som kommer till ett EU-land, Island, Liechtenstein, Norge eller Schweiz har rätt att få sin ansökan prövad – men bara i ett land. En asylsökandes fingeravtryck kontrolleras därför i den europeiska databasen Eurodac, som innehåller fingeravtrycken av alla personer som har ansökt om asyl i något av dessa länder.

Om en person som ansöker om asyl i Sverige har ansökt om asyl i ett annat av de länder som omfattas av Dublinförordningen, kan hen behöva åka tillbaka dit för att få sin ansökan prövad där. Det kan också gälla om personen tidigare har fått visum eller har vissa typer av uppehållstillstånd i ett av dessa länder.

Det går också att i vissa fall få sin ansökan prövad i ett annat land om man vill återförenas med familjemedlemmar som redan befinner sig där. Om man har familj i Sverige kan det alltså vara en anledning för Migrationsverket att bestämma att en ansökan ska prövas i Sverige även om man tidigare har ansökt om asyl i ett annat land.

En ansökan som ska handläggas enligt Dublinförordningen

Att en asylansökan ska handläggas enligt Dublinförordningen innebär att Migrationsverket inte kommer att utreda personens asylskäl, utan först utreder vilket land som ska ansvara för prövningen av ansökan.

Vid ansökningssamtalet får den asylsökande möjlighet att berätta varför hens ansökan ska prövas i Sverige och vad hen tycker om att ansökan eventuellt ska prövas i ett annat land.

Efter samtalet tar Migrationsverket ställning till om det har framkommit något som gör att personens ansökan ska prövas i Sverige. Om det inte finns några sådana skäl skickar Migrationsverket en så kallad begäran om överföring till det land som har ansvar för att utreda personens asylskäl.

Om det andra landet accepterar sitt ansvar för en asylansökan betyder det att personen ska få sina rättigheter som asylsökande tillgodosedda där. Migrationsverket fattar då beslut om att avvisa ansökan och att personen ska överföras till det landet.

Beslut om överföring till ett annat land innebär att den asylsökande ska resa dit omedelbart. Beslutet går att överklaga inom tre veckor, och man kan också begära att överföringen stoppas i väntan på domstolens beslut.

Här gäller Dublinförordningen

Dublinförordningen gäller i de här länderna:

Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Kroatien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Norge, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern, Österrike.