Hur ska det fungera att söka internationellt skydd?
Från och med 12 juni ska hela EU ha samma regelverk och metoder när personer söker internationellt skydd (asyl) i något av medlemsländerna. Den här artikeln handlar om hur prövningen ska gå till och vilka moment som kommer att ingå i processen.
Publicerad 25 juni 2026
EU:s migrations- och asylpakt är ett omfattande regelverk, vars övergripande syfte är att hantera migrationsfrågor enhetligt och effektivt samtidigt som asylrätten värnas. Den nya skyddsprocessen som regleras i pakten innebär att prövning, beslut och mottagning sker på ett likvärdigt sätt i hela EU.
Läs om införandet av EU:s gemensamma migrations- och asylpakt
Att göra en ansökan om skydd
Skyddsprocessen inleds när en person uttrycker att han eller hon vill ansöka om internationellt skydd i ett medlemsland. Detta kallas en viljeyttring, eller att göra en ansökan om skydd.
Vanligtvis sker det tidigt i kontakten med myndigheterna, till exempel vid gränskontroll eller screening. Polismyndigheten, Kriminalvården och Migrationsverket är behöriga myndigheter att ta emot sådana viljeyttringar. Migrationsverket ansvarar för att pröva ansökningar om internationellt skydd i Sverige.
Information om att ansöka om internationellt skydd i Sverige
Screening vid gränsen eller inne i landet
Den som saknar tillstånd för inresa eller vistelse i ett medlemsland ska genomgå en så kallad screening. Screening ska ske oavsett om en person söker skydd eller inte.
Det är en sorts fördjupad gränskontroll som görs i alla medlemsländer för att ha överblick på vem som kommer till Schengenområdets yttre gränser och därmed också vilka som befinner sig inom området. Screeningen avslutas med att personen hänvisas till den process där hens ärende ska hanteras. Polismyndigheten har huvudansvar för screeningen, där Migrationsverket och sjukvårdsregionerna utför vissa moment i den.
Screeningen kan inledas på två sätt; antingen påträffas personen utan tillstånd för inresa vid en yttre gräns. I Sverige sker det i regel på en flygplats eller i en hamn. Eller så påträffas personen inne i landet utan rätt att resa in eller vistas där. Det kan till exempel ske vid en inre utlänningskontroll eller för att personen själv vänder sig till myndigheter för att få hjälp.
Screeningen består av fyra kontroller
Följande fyra moment ingår i screeningen:
1. Identitetskontroll
Undersökning av id-handlingar, resehandlingar, fotografering och fingeravtryck samt kontroll i gemensamma databaser för att se om personen till exempel redan finns registrerad i ett annat medlemsland.
Kontrollen kan utföras av både Polismyndigheten och Migrationsverket. Om en person söker internationellt skydd är det i regel Migrationsverket som gör kontrollen.
2. Säkerhetskontroll
Polismyndigheten kontrollerar personens uppgifter i olika databaser för att se om han eller hon är efterlyst eller kan utgöra ett säkerhetshot i Sverige eller något annat EU-land. Kontrollen kan även omfatta kroppsvisitation.
3. Sårbarhetsbedömning
Polismyndigheten eller Migrationsverket kan ta reda på om en person är sårbar på ett sätt som kan få betydelse för skyddsprövningen eller mottagningen (om personen har särskilda behov). Om en person söker internationellt skydd är det i regel Migrationsverket som gör kontrollen.
4. Hälsokontroll
Personal från sjukvårdsregionen undersöker personen för att bedöma behovet av vård eller isolering enligt smittskyddslagen.
Screening tar max en vecka
Screeningen ska göras skyndsamt. Den ska ta högst sju dagar för personer som påträffas vid yttre gräns, och tre dagar för den som påträffas inom landet. Genom att personen som screenas förs in i EU:s datasystem får länderna en gemensam uppfattning om vilka som befinner sig inom området.
Personer som ska screenas kommer vid behov att få boende och mat på något av Migrationsverkets mottagnings- och återvändandecenter i Boden, Märsta, Mölndal eller Malmö.
Ansökan om skydd registreras
Under screeningprocessen kan en person när som helst säga att man vill ha skydd i Sverige. Migrationsverket ansvarar för att registrera ansökan, vilket i regel ska ske inom fem dagar. Därefter kommer ärendet att delas in i rätt förfarande för prövning.
Med det nya regelverket följer tre övergripande förfaranden. De reglerar handläggningen av ärendena och är delvis nya. Själva prövningen av skyddet, alltså kriterierna för att få skydd, påverkas dock inte av de nya förfarandena och skiljer sig inte heller åt från reglerna som gällde före den 12 juni 2026.
Asylgränsförfarande
Asylgränsförfarandet är en ny sorts förfarande för Sverige. Förfarandet har tagits fram för att hantera sökande som påträffas vid yttre gräns utan rätten att resa in i EU, vars ansökningar om skydd sannolikt kommer att avslås. Det omfattar även fall där det finns skälig anledning att betrakta en sökande som ett säkerhetshot.
I asylgränsförfarandet gäller samma krav på en fullvärdig individuell prövning som i de andra förfarandena.
Inom asylgränsförfarandet hanteras och prövas ansökningar nära gränsen.
Det handlar om särskilt utpekade kategorier av ärenden – i huvudsak samma kategorier som kan prövas enligt den påskyndade prövningen ovan – och fall där ansökan kan nekas prövning.
Det gäller till exempel
- personer från så kallade säkra ursprungsländer
- sökande som anger skäl som inte är relevanta för bedömningen av rätten till internationellt skydd
- sökande som ger osannolika eller falska uppgifter
- sökande som skäligen kan betraktas som en säkerhetsrisk.
Genomförande av asylgränsförfarandet
Asylgränsförfarandet som genomförs vid eller i anslutning till gränsen och som får pågå i högst tolv veckor. Sökande i asylgränsförfarandet betraktas inte som inresta på medlemsstaternas territorium, och de måste bo på särskilt utpekade mottagningscenter som hanterar asylgränsförfarandet.
I Sverige kommer asylgränsförfarandet att ske på samma mottagnings- och återvändandecenter där screeningen utförs; Boden, Märsta, Mölndal och Malmö.
Undantag från asylgränsförfarandet
I vissa situationer ska asylgränsförfarandet inte tillämpas (eller avbrytas) och ärendet i stället hanteras i något av de andra förfarandena, alltså det reguljära eller påskyndade förfarandet. Till exempel kan det komma fram saker som gör att kriterierna för att tillämpa gränsförfarandet inte längre är uppfyllda eller om den sökande har särskilda mottagningsbehov som inte kan tillgodoses inom asylgränsförfarandet.
Efterföljande ansökan
Om det finns ett slutligt beslut i något EU-land där en person har ansökt om internationellt skydd, kommer en ny ansökan att betraktas som en efterföljande ansökan och omfattas av särskilda regler.
Vid en efterföljande ansökan ska Migrationsverket först ta ställning till om ansökan ska prövas i sak. Migrationsverket bedömer då om följande villkor är uppfyllda:
- Det har kommit fram nya faktorer i ärendet.
- Dessa har inte kunnat läggas fram tidigare.
- De förbättrar tydligt den sökandes möjligheter att beviljas skydd.
Den efterföljande ansökan kan bara prövas i sak om alla tre villkor är uppfyllda.
AMMR i stället för Dublin
Dublinförordningen har i många år reglerat vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva ett asylärende enligt den så kallade första asyllandsprincipen, alltså att personer som vill söka skydd i EU ska göra det i det första medlemsland de kommer till. Nu ersätts den av förordningen om asyl- och migrationshantering (förkortat AMMR).
AMMR innehåller även den så kallade solidaritetsmekanismen. Där regleras bland annat att en medlemsstat där många söker skydd kan få hjälp av andra EU-länder genom omfördelning, finansiellt stöd eller annat.
Hur bevakar Migrationsverket omvärlden?
Migrationsverkets verksamhet styrs i stor utsträckning av vad som händer utanför Sveriges gränser. Myndigheten behöver information både för att bedöma hur migrationen utvecklas och för att kunna fatta rättssäkra beslut.
Fri rörlighet inom EU – hur fungerar det?
EU:s fria rörlighet innebär att en fransk eller tysk får komma och arbeta i Sverige – men hur är det med en indier som har uppehållstillstånd i Spanien, eller hans fru och barn?
.png)
Så jobbar vi med att återkalla tillstånd
När och varför kan uppehållstillstånd återkallas? Frågan kan väckas av olika anledningar beroende på vilken typ av uppehållstillstånd man har – i den här delen av Migrationsverket svarar förklarar vi hur arbetet med återkallelser fungerar.