Migra­tions­verket hemställer om lagänd­ring för poten­ti­ella säker­hetshot

Personer som misstänks för exempelvis terrorism eller krigsbrott och som utgör ett säkerhetshot mot Sverige men som inte kan utvisas, har i dag samma förmåner som skyddsbehövande. Det vill Migrationsverket ändra på och har därför hemställt hos regeringen om en lagändring.
– Det är enligt vår mening orimligt att individer som vi beslutat ska utvisas eftersom de bedöms utgöra säkerhetshot, eller för att de misstänks för synnerligen allvarlig brottslighet, ska tillåtas etablera sig i landet och ha samma rättigheter och förmåner som skyddsbehövande, säger generaldirektör Mikael Ribbenvik.

Säkerhetspolisen och Migrationsverket har ett nära samarbete och bland dem som söker asyl eller uppehållstillstånd i Sverige upptäcks ibland misstänkta säkerhetshot. Personerna kan exempelvis misstänkas ha kopplingar till internationell terrorism. I de fall Säkerhetspolisen uppfattar att personerna utgör ett hot mot Sverige fattar Migrationsverket beslut om utvisning, men personerna blir ändå ofta kvar i landet. Det beror på att det som regel inte går att verkställa besluten eftersom ingen får utvisas till ett land där han eller hon riskerar dödsstraff, tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling.

En potentiell terrorist som löper risk i hemlandet kan med andra ord vägras asyl, men inte skickas tillbaka för att det strider mot internationella konventioner. Det kan också röra sig om personer som kan misstänkas ha begått krigsförbrytelser eller andra grova brott.

Utifrån hur nuvarande lagstiftning är utformad har Migrationsverket därmed inget annat val än att ge dessa individer tillfälliga uppehållstillstånd (ett år). Med uppehållstillståndet följer en rad förmåner som t.ex. arbetstillstånd, folkbokföring och tillgång till det svenska välfärdssystemet.

– I förlängningen kan detta innebära att inkomster eller medel ur den svenska välfärden används för att finansiera säkerhetshotande verksamhet, säger Mikael Ribbenvik.

Frågan är inte ny. Redan 2017 prövade Migrationsverket att inhibera (tillfälligt stoppa) en utvisning i stället för att bevilja tillfälligt uppehållstillstånd för att personen därmed inte skulle ges tillgång till de förmåner som ett uppehållstillstånd ger. Ärendet överklagades till Migrationsöverdomstolen som höll med i sak, men till sist ändå landade i slutsatsen att det saknades förutsättningar i gällande rätt för att besluta om anstånd eller inhibition.

Om någon öppning kring en persons utvisning inte skett när tiden för uppehållstillståndet löper ut tvingas dessutom Migrationsverket att förlänga uppehållstillståndet under ytterligare ett år. Det gör att antalet individer hela tiden ökar och sedan 2020 har ett sextiotal personer som bedömts utgöra säkerhetshot beviljats tidsbegränsade uppehållstillstånd. Om man dessutom lägger till de personer som till exempel uteslutits från skyddsstatus på grund av misstankar om folkrättsbrott med mera så rör det sig om cirka 340 personer.

– Det här urholkar trovärdigheten för vårt system, något vi påtalade för regeringen redan för tre år sedan. Det är högst rimligt att vi nu får samma typ av bestämmelser som andra länder har. De föreslagna författningsändringarna skulle bidra till att öka Sveriges förmåga att reducera säkerhetshot kopplade till individer som befinner sig i landet, avslutar Mikael Ribbenvik.