Ska Migrationsverket flytta barnfamiljer som bor i lägenhet och som har ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut till ett annat boende, ett så kallat ABT – tillfälligt anläggningsboende?
Generaldirektören ställde frågor angående lämplighet att höra barn, och vårdnadshavares eventuella företräde framför barnets rätt att komma till tals.
2017-02-13
Dnr 1.3.1-2017-16729
Ett av Migrationsverkets uppdrag är att erbjuda boende till alla människor som ansöker om asyl i Sverige. I första hand försöker Migrationsverket erbjuda boende i lägenheter som vi anser är den bästa boendeformen. I andra hand hyr verket platser på vandrarhem, stugbyar och i andra anläggningar, så kallade ABT, tillfälliga anläggningsboenden. Det har under de senaste åren blivit ett allt vanligare alternativ för Migrationsverket eftersom behovet av bostäder till asylsökande ökat och det inte finns tillräckligt många lägenheter att hyra.
Migrationsverket har idag cirka 2 300 personer som har ett lagakraftvunnet beslut om utvisning och som bor i de lägenheter verket hyr. Cirka 2 000 är barnfamiljer, och de omfattas därmed inte av den nya lagstiftningen som innebär att de blir av med rätten till boende och ekonomisk ersättning om man har ett laga kraftvunnet beslut om avvisning.
Sammanlagt cirka 24 400 asylsökande bor i så kallade ABT – tillfälliga anläggningsboenden, cirka 10 900 av dem är familjer med barn.
Det bor också cirka 8 500 personer med uppehållstillstånd i ABT – tillfälliga anläggningsboenden. Cirka 4 200 av dem är barnfamiljer. De behöver en kommunplats men bristen på bostäder gör att de blir kvar i våra boenden eftersom kommunerna har svårt att hitta lägenheter till de som anvisas. Våren 2016 kom en förändring i lagstiftningen som innebär att kommunerna måste ta emot asylsökande som fått uppehållstillstånd när de anvisas dit av Arbetsförmedlingen.
Bristen på lägenheter innebär att personer med uppehållstillstånd som blir kvar i verkets boende samt asylsökande som är inne i asylprocessen i vissa fall har en sämre boendesituation än de som ska lämna Sverige, Samtidigt är de flesta av de som bor i verkets lägenheter och har avvisningsbeslut barnfamiljer och en flytt påverkar barnen negativt, till exempel genom att skolgången avbryts.
Fråga
Ska Migrationsverket flytta barnfamiljer som bor i lägenhet och som har ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut till ett annat boende, ett så kallat ABT – tillfälligt anläggningsboende? Syftet är att frigöra lägenhetsplatser till asylsökande som fortfarande är i processen eller har ett uppehållstillstånd så att de kan flytta från ABT – tillfälliga anläggningsboenden.
Etiska rådets diskussion och svar
Rådet konstaterar att det än en gång ställts inför en komplex fråga, med motstridiga men var för sig legitima behov och överväganden, och att det på intet sätt är självklart hur den ska besvaras.
Genom att barnfamiljer som har ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut flyttar till ett tillfälligt anläggningsboende (ABT) skulle plats beredas för barnfamiljer som fortfarande är i processen eller har ett uppehållstillstånd. Detta kan förväntas vara till hjälp för de senare familjerna genom att det skulle kunna påskynda deras integration i det svenska samhället. En sådan ordning kan också ses som ett led i ansträngningarna att tydliggöra för familjerna med avvisningsbeslut att de måste förbereda sig på verkställandet och att så långt möjligt medverka i denna process.
Samtidigt kan man inte komma ifrån att de barnfamiljer med avvisningsbeslut, och inte minst barnen, som skulle flyttas till tillfälliga anläggningsboenden inför verkställandet av avvisningen skulle drabbas mycket hårt. Den relativa trygghet som boendet och kopplingen till lokalsamhället (exempelvis genom skolan) medfört skulle med ett slag undergrävas, vilket rimligen kan antas göra barnen oroade och mindre väl rustade att på ett bra sätt klara den förändring som verkställandet av avvisningsbeslutet innebär.
I diskussionen har vi utgått från den principiella tanken att om två gruppers intressen står mot varandra så bör man prioritera den grupp som har svårast villkor (såvida det inte finns särskilda skäl). Vi bedömer att denna grupp i detta fall utgörs av barnfamiljerna med avvisningsbeslut, och att de åtgärder som frågan gäller därför inte bör genomföras.
Visserligen kan man tänka sig att det finns barn och barnfamiljer som skulle gagnas av den tydlighet som den nya ordningen skulle innebära, eftersom osäkerhet i sig själv kan vara undergrävande. Men vi vill ändå hävda att när man står inför valet att göra den generella förändring som frågan gäller så överväger de principiella övervägandena som talar emot.
Som vi noterade ovan är ett möjligt argument för att göra den relevanta omflyttningen av familjer att kommunicera till dem med avvisningsbeslut att de måste ställa in sig på verkställandet. Rådet vill understryka vikten av att finna andra sätt att åstadkomma detta, till exempel genom att betona för de barnfamiljer med avvisningsbeslut som får bo kvar att det inte ska ses som en indikation på att beslutet inte kommer att verkställas utan att det motiveras av hänsynstagande till barnens situation.
Den fråga som rådet behandlat denna gång har uppkommit genom att barn är undantagna från de förändringar i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande som trädde i kraft den 1 juni 2016, och som innebär att asylsökande med ett avvisningsbeslut inte längre har rätt till boende och ekonomisk ersättning,. Rådet beklagar att regeringen inte motiverat denna inskränkning av förändringarna på ett sätt som skulle givit bättre vägledning till myndigheten.