Vilka etiska aspekter kan aktu­a­li­seras när man använder sig av olika stra­te­giska inter­vju­me­to­diker?

Generaldirektören ställde en fråga angående etiska aspekter när man använder strategiska intervjumetodiker, exempelvis SUE-metoden.

2019-03-25
Dnr 1.3.1-2019-10229

Migrationsverket har beviljats EU-medel för att under tre år utveckla två träningsprogram och nya
pedagogiska metoder för att öka medarbetarnas kunskap inom asylrättens kärnfrågor. Projektet som kallas Asylrättens kärna ska ta fram en tvärvetenskaplig utbildning och nya pedagogiska metoder för ett lärande i vardagen. Det huvudsakliga syftet är att främja en ökad rättslig kvalitet och en ökad rättssäkerhet för den sökande i asylprocessen. Projektet arbetar bl.a. med strategiska intervjumetodiker där SUE-metoden (Strategic Use of Evidence) är en av ett antal tekniker inom rättspsykologisk forskning. Metoden är tänkt att användas som komplement till den kognitiva intervjun. Avsikten med metoden är bl.a. att skapa bra förutsättningar för en fri berättelse under asylutredningen.

SUE-tekniken fokuserar på den kritiska bakgrundsinformation som finns tillgänglig (eller som man har
möjlighet att ta fram). Tekniken har som syfte att guida användaren så att värdet av bakgrundsinformationen optimeras.

Metoden syftar till att ge en asylsökande som är sanningsenlig bättre förutsättningar att bli bedömd som tillförlitlig. Vidare ska metoden underlätta för utredaren att hitta bättre kriterier för att bedöma tillförlitligheten av uppgifterna. Detta genom att, istället för att kommunicera bakgrundsinformation tidigt under handläggning/utredning, lägga fram denna vid valt tillfälle och genom att gå från generell till konkret presentation, för att optimera värdet av bevisningen.

Fråga

Migrationsverket önskar att etiska rådet belyser vilka etiska aspekter som kan aktualiseras när man använder sig av olika strategiska intervjumetodiker som t.ex. SUE-metoden.

Svar på etisk fråga, behandlad 11 april 2019

Etiska rådet har av generaldirektören ombetts belysa etiska aspekter som kan aktualiseras när Migrationsverket använder sig av olika intervjumetodiker. Frågan kopplas till ett projekt som fått namnet Asylrättens kärna och som syftar till att öka medarbetarnas kunskaper i asylrättens kärnfrågor. I projektet skapas en tvärvetenskaplig utbildning och nya pedagogiska modeller för lärande i det dagliga arbetet.

I projektet diskuteras olika metoder som komplement till den kognitiva intervjun. En av dessa är SUE-metoden (SUE betyder Strategic Use of Evidence) som syftar till att optimera värdet av bakgrundsinformation som eventuellt kan finnas tillgänglig. Genom att använda denna metod, önskar man ge en sanningsenlig asylsökande bättre förutsättningar för att bli bedömd som tillförlitlig. Metoden ska också underlätta för utredaren att hitta bättre kriterier för att bedöma tillförlitligheten av uppgifterna. Utredaren lägger fram bakgrundsinformation vid olika tillfällen under processen för att kunna gå från generell till konkret presentation och optimera värdet av bevisningen, istället för att presentera all information i början.

Tanken är också att de som utbildats i denna metod ska kunna utbilda flera på den egna arbetsplatsen.

Etiska rådets bedömning

Etiska rådet konstaterar att den metod som här presenterats har sin bakgrund i brottsutredande verksamhet. Inom den brottsutredande verksamheten används metoden ofta, den har ett gediget empiriskt stöd och används vid utredningar av bland annat brott på skatte- och tullområdena. Den norska motsvarigheten till Migrationsverket har också kommit att använda metoden vid utredningar.

Etiska rådet vill understryka att Migrationsverkets uppdrag skiljer sig från den brottsutredande verksamheten som polisen ansvarar för. Uppdragen är mycket olika och de enskilda som är i kontakt med Migrationsverket befinner sig i en helt annan situation och har helt andra rättigheter än de som utreds för brott.

Det är också viktigt att de metoder som Migrationsverket använder följer de grundläggande krav som ställs upp i grundlag och annan lagstiftning. En polisiär utredning följer ett annat mönster och har ett annat syfte än en utredning vid Migrationsverket. Ytterst handlar det om att Migrationsverket har till uppgift att förverkliga en rättighet för en sökande om det finns tillräckligt underlag. Det innebär att det finns en skillnad gentemot polisens och rättsvårdande instansers arbete i fråga om bevisvärdering. Kommunikationen måste ske enligt förvaltningsreglerna och dessa medger inte att man kan hålla på information eller argument på ett godtyckligt sätt. Samtidigt är det viktigt att man har kunskap om och förståelse för minnespsykologi.

Etiska rådet anser att den fråga som ställts till rådet är ett tydligt exempel på när förvaltningsrätt och etik förenas i en och samma situation. Därför är det av betydelse att fundera över vad man behöver tänka på som tjänsteperson om tekniken skulle användas framöver. Det finns anledning att närmare studera andra områden där metoden kan ha använts, såsom socialtjänstens arbete. Rådet rekommenderar att en sådan diskussion förs. Vidare rekommenderar rådet att Migrationsverket funderar över vilka alternativ som finns till kompletterande metoder. Det är etiskt tveksamt att undanhålla information för en asylsökande som befinner sig i en svagare position i syfte att optimera värdet av bakgrundsinformation som eventuellt kan finnas tillgänglig. Det är lätt att hamna i en logik att den sökande kan beslås med olika saker. Det är inte bra. Etiskt går det att ifrågasätta och rättsligt kan det inte anses förenligt med grundläggande god förvaltning. Att inte i förväg bestämma bevisets värde är grundläggande för både etiken och juridiken. Sättet man ställer frågor på måste också vara lyhört för alternativa förklaringar, som i sin tur ska uttömmas i efterföljande frågor. Dessa två aspekter tagna tillsammans gör det tveksamt att undanhålla information. Etik och juridik går därvidlag hand i hand.

Det bästa resultatet, och det förvaltningsrättsligt korrekta, uppnås genom att vara tydlig när man som utredare inte tror på den sökande. Samtalet blir bättre och därmed blir underlaget bättre. Man måste vara duktig på att förklara eventuella dubier för de sökande. Den rättssäkra asylprövningen är ingången, inte att hitta lögnare. Tillit och rättssäkerhet måste i detta vara ledord och att handläggaren inte ”överutreder”, utan utreder det som behövs för ärendets beskaffenhet.

Information är centralt i asylprövningen och det är viktigt med tydlighet och ärlighet i förutsättningar. Därför är det viktigt att utveckla hur man som utredare signalerar att det finns mer information.

Samtidigt visar denna etiska fråga att myndigheten tillsammans med sina utredare har anledning att fundera över hur långt utredningsskyldigheten sträcker sig när det handlar om öppna frågor. När det gäller kompletterande metoder måste också den enskildes utsatta position tas i beaktande. Ytterst är det en fråga om makt. Vad är ett tillitsfullt samtal när den ena parten har makten över den andras liv?

Fler perspektiv kan behövas i utvecklingen av metoden. Hur samtalar vi? Vilka ord använder vi? Nyfikenhetens betydelse i strukturen för den metod som utvecklas behöver beaktas.

Det finns ingenting som ersätter sensitiviteten för de etiska dimensionerna. Som utredare och tjänsteperson måste man få öva det. Det är viktigt att lära av varandra och olika generationer av utredare skulle kunna bistå varandra.

Etiska rådet anser också att det är mindre lämpligt att en nyutbildad person blir lämnad ensam som vidareutförare av metodiken vid den egna arbetsplatsen. Det är ett stort ansvar. Utbildningen är kort och ger kanske inte de förutsättningar som krävs för att kunna lära ut på ett sätt som är etiskt och juridiskt förankrat.

Avslutande ord

Den rättssäkra asylprövningen står i centrum för Migrationsverkets verksamhet och är i fokus i denna fråga som är ställd till etiska rådet. Det är bra med ett gemensamt synsätt och en gemensam utbildning på myndigheten. Etiska rådet vill dock understryka att denna metod är skapad för andra syften och i ett annat sammanhang. Det måste man tänka mer på i det fortsatta arbetet.

Att vara utredare vid myndigheten är en mycket krävande uppgift. Stora delar av arbetet handlar om bevisvärdering. Det kan inte nog understrykas att en gedigen utredning är mer än en binär logik. Om utredningen är bra så blir bevisvärderingen bra. Och en god utredning kräver att principerna om likabehandling, saklighet och legalitet respekteras.