Etiska över­vä­ganden när frågan om kvinnlig köns­stymp­ning aktu­a­li­seras som uteslu­tan­de­grund

Generaldirektören ställer frågor om etiska överväganden kring kvinnlig könsstympning som uteslutandegrund.

Etiska rådets möte: 2021-05-19
Dnr: 1.3.4-2021-9984

Gene­ral­di­rek­tö­rens fråga

Bestäm­mel­serna om uteslu­tande

Som en del av skyddsbedömningen i ett asylärende ingår att bedöma om en person ska uteslutas (exkluderas) från att anses som flykting eller alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 b och 2 c §§ utlänningslagen (2005:716).

Uteslutande från att anses som flykting

Bestämmelsen om uteslutande från flyktingstatus blir tillämplig när en person inkluderats och uppfyller förutsättningarna för att vara flykting.

Som en del i flyktingskapsbedömningen ska man då ta ställning till om det finns uteslutandegrunder.

En person är utesluten från att anses som flykting om det finns synnerlig anledning att anta att han eller hon har gjort sig skyldig till

1. brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott
2. ett grovt icke-politiskt brott utanför Sverige innan han eller hon kom hit, eller
3. gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i Förenta nationernas stadga.

Det gäller även en person som har anstiftat eller på annat sätt deltagit i förövandet av dessa brott.

Uteslutande från att anses som alternativt skyddsbehövande

En person som är alternativt skyddsbehövande kan uteslutas under samma förutsättningar som en flykting. Det finns även två ytterligare grunder då en alternativt skyddsbehövande person ska exkluderas. Dessa är när det finns synnerlig anledning att anta att personen har gjort sig skyldig till ett grovt brott eller om personen utgör en fara för rikets säkerhet.

Kvinnlig köns­stymp­ning som grund för uteslu­tande

Könsstympning av kvinnor är straffbelagt i svensk lagstiftning enligt lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor.

I asylprövningen var det tidigare en oklar rättsfråga om omständigheten att en person deltagit i kvinnlig könsstympning kunde leda till uteslutande från skyddsstatus.

Migrationsöverdomstolens vägledning

I en dom från Migrationsöverdomstolen den 17 juni 2019 (MIG 2019:10) gav domstolen vägledning för bedömning av frågan när kvinnlig könsstympning aktualiseras inom ramen för en skyddsbedömning.

Målet handlade om en asylsökande förälder som hade låtit sina döttrar könsstympas innan familjen kom till Sverige. Frågan var om hon därför skulle uteslutas från att vara flykting på grund av ett grovt icke-politiskt brott.

I avgörandet går Migrationsöverdomstolen igenom bestämmelsen om uteslutande från flyktingstatus och konstaterar att den innebär följande.

• Brottet ska ha begåtts utanför Sverige innan personen kom hit.
• Personen behöver inte vara dömd för brottet.
• Bevisningen behöver inte motsvara vad som krävs i ett brottmål.
• Beviskravet ska dock vara tillräckligt högt eftersom det är fråga att om att tillförsäkra internationellt skydd år dem som är utsatta för förföljelse (MIG 2011:24 och MIG 2012:14).

Migrationsöverdomstolen konstaterade att kvinnlig könsstympning som utförts utomlands kan leda till lagföring i Sverige, oavsett om gärningen är straffbar i landet där den har begåtts.

I detta avgörande ansåg Migrationsöverdomstolen att föräldern inte skulle uteslutas. Ett skäl till det var förarbetsuttalanden om att det inte är motiverat att en asylsökande ska uteslutas från skydd som flykting på grund av en gärning som i och för sig är kriminaliserad i Sverige, men som inte avses leda till åtal här (prop. 1998/99:70 s. 11). Ett annat skäl var att straffskalan för brott mot lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor var lägre när ingreppen utfördes. Migrationsöverdomstolen ansåg därför att brotten, vid en helhetsbedömning, inte skulle anses som grova.

Domstolen gick därför inte vidare till nästa steg i bedömningen som skulle ha varit att ta ställning till kvinnans ansvar för könsstympningsbrott. Det fanns därmed inte grund för att utesluta henne från flyktingskap.

Migrationsverkets vägledning

I en rättslig kommentar från den 18 december 2019 (Rättslig kommentar. Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2019:10 – RK/005/2021) har Migrationsverket analyserat om Migrationsöverdomstolens avgörande innebär att det överhuvudtaget finns något utrymme att utesluta en person när könsstympning har skett utomlands.

I kommentaren pekas på förarbetsuttalanden (ibid) om att det skulle finnas grund för ett åtal för könsstympning i fall där en person haft en svag koppling till Sverige vid brottets fullbordan, men då vistats lång tid i ett land där könsstympning inte var accepterat och därför borde ha insett det klandervärda i handlingen. Enligt kommentaren innebär det att en förälder som innan han eller hon kom till Sverige låtit könsstympa en dotter, men som då under tillräckligt lång tid har vistats i ett land eller en del av ett land där det inte är tillåtet eller accepterat att könsstympa flickor och kvinnor, skulle kunna uteslutas från att vara flykting.

Att könsstympning inte är tillåtet eller accepterat kan innebära att det finns lagstiftning mot könsstympning eller att könsstympning inte är socialt accepterat.

När det gäller vistelsetiden bör det krävas att personen vistats så lång tid på platsen att han eller hon borde ha insett det klandervärda i handlingen.

Man ska även ta hänsyn till t.ex. vilken bakgrund och utbildningsnivå personen har och i vilken social kontext personen i övrigt lever.

Varför får avgö­randet bety­delse i förhål­lande till skydds­sta­tus­be­döm­ningen?

Frågan om kvinnlig könsstympning blir aktuell både när personer ansöker om asyl i Sverige och när Sverige tar emot kvotflyktingar inom ramen för den vidarebosättning som Sverige gör tillsammans med UNHCR.

Om en förälder skulle uteslutas från att anses som flykting i den svenska asylprocessen kan det leda till att föräldern och barnet får olika typer av uppehållstillstånd och att det endast är barnet som beviljas en statusförklaring, som i sin tur leder till att endast barnet anvisas en kommun för bosättning.

En motsvarande situation för kvotflyktingar skulle kunna leda till att en person inte kan komma till Sverige som kvotflykting, eftersom uteslutandet innebär att personen inte är flyktingar i juridisk mening.

Migrationsverkets slutsatser av MIG 2019:10 är relativt nya och kommer tillämpas i olika ärenden där frågan om könsstympning aktualiseras, vilket kan leda till svåra överväganden.

Fråge­ställ­ningar till etiska rådet

Som framgått ovan är rättsläget när det gäller könsstympning i förhållande till skyddsstatusbedömningen relativt klart. Alla former av könsstympning är ”lika allvarliga” och olagliga i Sverige. Könsstympning kan vara grund för uteslutande från flyktingstatus. Enligt Migrationsverkets analys gäller Migrationsöverdomstolens dom även ärenden där sökanden uppfyller förutsättningarna för att beviljas skydd som alternativt skyddsbehövande.

Exempel på situationer som skulle kunna utgöra grund för uteslutande är om familjen i Migrationsöverdomstolens avgörande istället hade vistats i ett land där könsstympning var förbjudet. Familjen hade likaså kunnat komma från ett land där könsstympning inte är accepterat, men senare utför en könsstympning i ett annat land där könsstympning är accepterat.

Rättsläget i förhållande till de olika avvägningar som ska göras i fråga om skyddsbehövande personer från olika delar av världen kan innebära svåra konsekvenser för de som drabbas och komplicerade överväganden för de som ska bedöma ärendena.

Nedan följer några frågeställningar som skulle kunna bli aktuella och som kan diskuteras utifrån ett etiskt perspektiv.

• I Migrationsverkets analys av avgörandet nämns att omständigheterna att personen som utfört könsstympningen har vistats tillräckligt lång tid i ett land eller en del av ett land där det inte är tillåtet eller accepterat att könsstympa flickor och kvinnor kan påverka bedömningen. Finns det etiska överväganden kan göras i förhållande till dessa omständigheter?
• Hur tillvaratas principen om barnets bästa i ärenden där det förekommit kvinnlig könsstympning?
• I Migrationsverkets analys nämns att frågan om könsstympning inte enbart handlar om föräldrar, utan även t.ex. imamer och barnmorskor som har utfört eller varit delaktiga i könsstympningen. Finns det andra etiska överväganden som aktualiseras i sådana fall?
• Hur kan man arbeta med vidarebosättning på ett effektivt sätt som uppfyller sitt syfte i en teoretisk situation där många, eller stora delar av en folkgrupp, riskerar att uteslutas från flyktingstatus?
• I ett ärende där en förälder redan har beviljats en alternativ skyddsstatusförklaring och där det kommer fram att han eller hon senare har låtit könsstympa en dotter kan det även finnas grund för återkallelse. Hur fångas sådana frågeställningar bäst upp i samband med att Migrationsverket ska pröva förutsättningarna för ett förlängt tidsbegränsat uppehållstillstånd?
• Kan man ta hänsyn till den kulturella kontexten på andra sätt än principerna från Migrationsöverdomstolens avgörande, så som de tolkats av Migrationsverket?
• Vilka andra etiska överväganden i förhållande till frågeställningen kan göras?

Etiska rådets svar

Frågan som ställts till Migrationsverkets etiska råd är etiskt mångfacetterad men väcker också juridiskt komplicerade frågor. Det handlar om hur myndigheten ska se på situationen när en medlem i en familj misstänks ha bidragit till eller undvikit att motverka könsstympning av en annan familjemedlem alternativt vistats länge i ett land där den stora majoriteten låter könsstympa sina barn.

Etiska rådet har i tidigare reflektioner pekat på betydelsen att Migrationsverket och dess personal i alla situationer har som utgångspunkt att förverkliga det uppdrag som myndigheten är satt att utföra. Denna uppgift är i sig inte utan komplikationer. Många är de situationer som personalen ska hantera på ett rättssäkert sätt och otaliga de svåra bedömningar som ska göras. Det blir inte mindre svårt av återkommande förändringar i lagstiftning och instruktioner och att de som söker asyl eller uppehållstillstånd har olika behov och bakgrund.

Frågan till etiska rådet berör familjer, å ena sidan, och deras individuella medlemmar, å andra. I en och samma familj kan familjemedlemmar få olika status, vilket i sin tur leder till att hela familjen påverkas och deras rättigheter ter sig annorlunda än vad familjen förväntat sig. Vad händer om man upptäcker frågan om könsstympning vid en bedömning om förlängning? När det gäller personer som prövas för att tas ut på kvot, kan den som medverkat till, beslutat om eller utfört könsstympning uteslutas från att anses som flykting. Med det nya systemet med tillfälliga uppehållstillstånd så aktualiseras frågan allt oftare. Varje gång en bedömning ska göras måste frågan om könsstympning tas upp.

Etiska rådet inser att just frågan om könsstympning när det handlar om barn kan innebär att barnet blir lidande i flera led. Är det då myndighetens uppgift att fatta beslut som leder till att ett barn inte kan få komma till Sverige eller komma ensam till Sverige? Principen om barnets bästa, som bl.a. stadgas i FN:s Barnkonvention, är tänkt att vara vägledande och är i dag svensk lag.

I vissa delar av världen är könsstympning vanligt. Vad menas med att det kan påverka möjligheten till asyl om man vistats över tid i ett land där det inte är tillåtet eller accepterat? Det finns en risk att barnen dubbelbestraffas. Det finns idag inte vägledande praxis från högre instans. Könsstympning i förhållande till anknytning; vistelsetid och tid i andra avseenden är viktiga parametrar som måste uttolkas i praxis. Här gäller det att Migrationsverket inte låter ännu inte tydliga kriterier bli avgörande för barns och familjers rättigheter.

Kopplingen mellan flyktingrätten och straffrätten är i detta sammanhang ytterst påtaglig. Kravet på dubbel straffbarhet har tagits bort i svensk rätt just på grund av att man vill motverka könsstympning, alltså även bortom Sveriges gränser. Det finns således att starkt intresse från den svenska lagstiftaren att förhindra dessa övergrepp framåt. Rättspraxis är ännu inte tydlig, endast ett fall har tagits upp av Migrationsöverdomstolen. Tydligt är att för de asylsökande är ofta anknytningen till landet de vistats i svag och det var det som Migrationsöverdomstolen hittills tagit ställning till. Brottets allvar och anknytningen till Sverige ska också betyda något.

Barnkonventionen har, som ovan nämns, nyligen blivit svensk lag. Migrationsverket måste följa svensk lag och tillse att det interna regelverket (t.ex. kommentaren) hålls uppdaterad och utvecklas.

Avslutningsvis vill etiska rådet framhålla följande. Frågan som ställts ger upphov till flera reflektioner utifrån barnets perspektiv och föräldrarnas. Rådet vill understryka att lagstiftningens roll i detta sammanhang är att skydda de utsatta. Könsstympning utgör ett mycket allvarligt brott och kränker mänskliga rättigheter. Den moraliska dimensionen är dock komplex på flera sätt och etiska överväganden bör göras ur samtliga inblandades perspektiv. I det sammanhanget är det viktigt att ta i beaktande kvinnors utsatthet, framtidsperspektivet och att den förändring lagstiftaren önskar uppnå tar tid. Individen kan inte bära hela ansvaret i komplexa maktstrukturer.