Etiska överväganden i situationer när Migrationsverket tar emot tjänster från civilsamhället
Generaldirektören ställde frågor om överväganden i situationer när Migrationsverket tar emot tjänster från civilsamhället.
Etiska rådets möte: 2022-09-21
Dnr: 1.3.4-2022-17842
Generaldirektörens fråga
Bakgrund
Migrationsverket ser samarbete med organisationer i civilsamhället som en viktig källa till kunskap om de sökandes behov och erfarenheter och som ett sätt att få andra perspektiv på verksamheten. Myndigheten har samarbete med olika organisationer lokalt, regionalt och nationellt. Formerna för samverkan skiljer sig åt, liksom hur strukturerade samarbetena är. Ibland uppstår fråga om möjligheterna för Migrationsverket att betala ersättning för insatser som civilsamhället genomför. Ett exempel är kompetensutvecklingsinsatser där en organisation bedöms ha specifik kompetens. Rent juridiskt uppstår sällan några problem, eftersom det i regel rör sig om så pass låga kostnader att inköpet kan ske genom direktinköp. Det finns dock även frågor av etisk karaktär.
Problemställning
Migrationsverket önskar etiska rådets vägledning angående vilka etiska överväganden Migrationsverket bör göra inför att vi beslutar att köpa eller kostnadsfritt ta emot tjänster av organisationer i civilsamhället.
Hur kan det eventuellt påverka förtroendet för Migrationsverket att vi köper tjänster av organisationer i civilsamhället som samtidigt har en viktig roll i att vara en oberoende röst i frågor om migration, flyktingmottagande och Migrationsverkets verksamhet? Hur kan det påverka de sökandes, förvarstagnas och allmänhetens förtroende att myndigheten iakttar saklighet och opartiskhet?
Förtroendet för Migrationsverket torde å ena sidan påverkas i positiv riktning, i exemplet ovan genom att vi inhämtar kompetens inom ett visst sakområde.
Å andra sidan finns det kanske även en risk för att förtroendet påverkas i oönskad riktning? Kan det uppfattas som att Migrationsverket genom inköpet låter sig påverkas i myndighetsutövningen så att den inte längre sker sakligt och opartiskt i enlighet med myndighetens uppdrag?
Etiska rådets svar
Som andra svenska myndigheter samverkar Migrationsverket med organisationer i civilsamhället. Samarbete sker på lokal, regional och nationell nivå, i mer eller mindre strukturerade former, rörande olika typer av frågor som bland annat utgör en viktig källa till kunskap om de sökandes behov och erfarenheter. Det är även ett sätt att få perspektiv på verksamheten utifrån olika målgruppers synvinklar. Ett nära samarbete kan spela stor roll för kvalitet i kompetensutvecklingsinsatser. Tjänster genomförda av aktörer ur civilsamhället kan ersättas i enlighet med gällande regler för upphandling. Samtidigt innebär samverkan med civilsamhälleliga aktörer att frågor om förtroende, saklighet och opartiskhet kan komma att aktualiseras och därigenom att samarbetsformerna kan kräva etiska ställningstaganden.
I frågan till etiska rådet uttrycks en önskan om ett tydliggörande och vägledning rörande de överväganden Migrationsverket bör göra inför att beslut om att köpa eller kostnadsfritt ta emot tjänster av organisationer i civilsamhället. Det etiska rådet är av uppfattningen att ambitionen att tydliggöra vilka överväganden som bör göras är motiverad, samtidigt som det framstår svårt att utforma en enhetlig och uttömmande checklista för en kategori så bred som civilsamhälleliga organisationer. Det finns ingen enhetlig definition av civilsamhället. Det inbegriper aktörer av skiftande typ, vilkas syfte, uppdrag, finansiering och insatser varierar till sin natur. Detta är något som behöver beaktas av myndigheten när samarbete ska ingås. Därtill bör beaktas att det på ett mer allmänt hållet plan pågår en förändring av civilsamhällets roll som emellanåt utför uppgifter som tidigare varit i det offentligas regi. Det är därutöver angeläget att inte särbehandla civilsamhället i relation till andra externa aktörer som också kan komma ifråga när det gäller samverkan, inklusive kunskapshöjande insatser. Det finns goda skäl att värdesätta den empiriska kunskap som civilsamhället många gånger kan ha från globala, nationella och lokala kontexter samt den särskilda expertis som finns att tillgå i civilsamhället inom specifika områden. Samarbete utgör en källa till kunskap, möjliggör enhetlig utformning av landinformation, samt bereder tillfälle att beakta och ta in erfarenheter och perspektiv på Migrationsverkets verksamhet.
Etiska rådet understryker vikten av dokumenterade motiveringar till samarbetsavtal och finner att det är avgörande hur samverkan genomförs, dess ändamål och syfte, både för Migrationsverket och de organisationer i civilsamhället som samarbete sker med. Det är vidare värt att reflektera över insatsernas natur, trovärdighet och dokumenterad evidens hos organisationen ifråga, de olika parternas intentioner med samarbetet, dess konsekvenser för bägge parter, men även dess omfattning och systematik. Det är relevant att beakta hur samarbetet kan utformas för att garantera överensstämmelse med myndighetens uppdrag, grundlagen och den statliga värdegrunden. Det är även värt att notera hur Sverige avviker internationellt, då regelverk kring lobbyverksamhet och myndigheters arbete med transparens är mindre utvecklat än i andra nationella kontexter. Det förstärker vikten av tydligheten i motiveringen av samverkansval. En dimension som kan tas med i en förebyggande reflektion är huruvida kontakter med målgruppen som civilsamhälleliga aktörer kan bidra med är relevanta för syftet med samarbete.
Öppenhet och transparens är ledorden för att stärka myndigheten, undvika ifrågasättande och former av otillbörlig påverkan. Faktum att kompetens och förtroende är relaterade till varandra understryks av rådet. Vid kunskapsinhämtning är sanningssökande riktningsgivande, vilket i sig befriar myndigheten från att söka behaga föränderliga opinioner, men som också förutsätter att enskilda statliga tjänstemän i sin roll har förmåga att ta in olika sorters information och värdera denna. Samverkan är på så sätt en grund för att bygga opartiskhet. Till sist konstaterar etiska rådet att frågan är bred och att vilka moraliska avvägningar som bör göras delvis beror på syftet med samarbetet, som kan röra andra områden än de kompetensutvecklingsfrågor som fokuseras i frågan.