Uppsikt och förvar

Personer som inte har tillstånd att vistas och ska avvisas eller utvisas kan i vissa fall tas i förvar. Förvar kan även användas om det är nödvändigt för att utreda någons rätt att vistas i landet eller om någons identitet är oklar. Grunderna för förvar redogörs i Utlänningslagen (kap. 10). Att vara förvarstagen innebär att man är frihetsberövad och rörelsefriheten är begränsad till en låst avdelning.

En person som tagits i förvar har rätt att få ett offentligt biträde.

Om en person inte har några egna tillgångar har han eller hon rätt till dagersättning och särskilt bidrag. På förvaret finns det tillgång till hälso- och sjukvård samt tandvård i samma omfattning som för andra asylsökande. Det är landstinget som ansvarar för hälso- och sjukvården på förvaren.

Migrationsverket fattar mycket sällan beslut om att ta ett barn i förvar. I sådana fall sker det tillsammans med barnets vårdnadshavare. Ensamkommande barn kan enbart tas i förvar i undantagsfall och i så fall i samband med att barnet har fått ett beslut om avvisning eller utvisning.

Ett barn får enligt utlänningslagen vara förvarstagen i högst 72 timmar men om det finns synnerliga skäl kan tiden förlängas med ytterligare 72 timmar. För förvar i ett ärende som hanteras enligt Dublinförordningen gäller andra regler. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

En förvarstagen har rätt att ta emot besök. I vissa fall kan det beslutas om att ett besöket ska vara bevakat av personal. Om det bedöms att det behövs för att upprätthålla ordningen och säkerheten i ett förvaret kan en besökare nekas tillträde.

Förvarstiden är högst två månader med möjlighet att förlängas. För en person som förvarstas inom ramen för asylprocessen är den maximala tid man får sitta i förvar 12 månader. När det gäller personer som utvisas på grund av brott finns ingen övre gräns i tid.

Ja, frivilligorganisationerna fyller en viktig funktion på förvaren genom sin besöksverksamhet. De erbjuder stöd, ordnar eller deltar i aktiviteter.

På alla förvar finns det en person som ansvarar för sysselsättning. Aktiviteterna varierar och anpassas till de som vistas på förvaren men kan exempelvis vara fotboll, målning eller teater.

I ärenden som rör lagen om särskild utlänningskontroll, LSU, där det fattats beslut om förvar, ska personen placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.

Migrationsverket arbetar kontinuerligt med säkerheten på förvaren. Vi ser bland annat över om- och nybyggnationer av förvaren och uppgradering av larm- och låsanläggningar. Personalen på förvaren får regelbundet genomgå säkerhetsutbildningar.

Även om både fängelse och förvar innebär att personer frihetsberövas är det stora skillnader. På ett förvar vistas man inte för att man har begått ett brott. Anledningen är istället att myndigheterna bedömer att ett beslut om förvar är nödvändigt för att vara säker på att en person är tillgänglig om personen måste, eller sannolikt kommer måsta lämna landet.

Förvarstagna har även exempelvis en mer omfattande rätt att ta emot besök och röra sig fritt på avdelningen under hela dygnet.

Om det rör sig om ringa brott kan en person befinna sig i Migrationsverkets förvar, efter avtjänat straff, i avvaktan på utvisning. I vissa fall kan andra omständigheter också ha betydelse, exempelvis hur personen har uppträtt i andra låsta miljöer eller hur lång tid som förflutit sedan brottet begicks. I det fall personen dömts för grövre brott är personer i regel kvar i Kriminalvårdens regi i avvaktan på utvisning. Det sker alltid en individuell bedömning.

I vissa fall kan Migrationsverket placera en vuxen på kriminalvårdsanstalt, i häkte eller i arrest. Migrationsverket gör en bedömning i varje enskilt fall men det kan exempelvis vara aktuellt om en person är dömd för brott och i domen dömts till utvisning. En annan grund till beslutet kan vara att personen inte kan vistas i Migrationsverkets lokaler av säkerhetsskäl. Beslutet om placering kan överklagas till domstol.