Lagar som styr prövningen

Flera lagar och förordningar styr Migrationsverkets prövning av ansökningar från personer som söker skydd eller vill besöka eller bosätta sig i Sverige.

Utlänningslagen (2005:71) innehåller definitioner, allmänna bestämmelser och villkor för att en utlänning ska få resa in i, samt att vistas och att arbeta i Sverige. Lagen hanterar frågor om viseringsrätt, asyl och annat som kan höra till en individs migrationsprocess.

Utlänningsförordningen (2006:97) finns bland annat bestämmelser om resehandlingar (pass), visering, uppehållsrätt och tillstånd med mera, samt regler kring kontroll- och tvångsåtgärder, liksom underrättelseskyldighet. Förordningen innehåller även skrivningar kring avvisning, utvisning och avgifter med mera.

I lagen om mottagande av asylsökande m.fl. LMA (1994:137) ges bestämmelser och avgränsning om sysselsättning för och bistånd till flykting eller annan skyddsbehövande som ansökt om uppehållstillstånd, och av särskilda skäl har medgetts rätt att vistas i Sverige medan ansökan prövas.

Lag om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (2016:752)

Förordning om statlig ersättning för asylsökande m.fl. (2017:193) innehåller bestämmelser om ekonomisk ersättning till kommuner och regioner för mottagande av asylsökande m.fl.

Förordning om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. (1990:927) innehåller bestämmelser om ekonomisk ersättning till kommuner och regioner för mottagande av och insatser för nyanlända, det vill säga skyddsbehövande och vissa andra personer.

I lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. (2008:344)
finns kompletterande bestämmelser om regionernas skyldigheter att erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård åt asylsökande och vissa andra utlänningar.

Förordning om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. (2008:347) bestämmer att och hur Migrationsverket ska lämna uppgifter till regioner om personer som omfattas av lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.

Förordning om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande (1996:1357) innehåller bestämmelser om ekonomisk ersättning till regioner för hälso- och sjukvårdskostnader inklusive kostnader för tandvård, samt till apotek för receptförskrivna läkemedel.

Förordning om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar (1994:362) innehåller bestämmelser om vårdavgifter exempelvis asylsökande och andra själva ska betala, och när regioner har rätt till ersättning för avgifter.

Förordning om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar (2010:1122) innehåller bestämmelser om statlig ersättning till kommuner och regioner för mottagande av och insatser för nyanlända, det vill säga skyddsbehövande och vissa andra personer.

Förordning om avgifter vid utlandsmyndigheterna (1997:691) reglerar hur dessa kan ta ut administrativa avgifter för vissa utförda tjänster.

Förordning om bidrag till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige (1984:936) beskriver hur och till vem Migrationsverket kan besluta om bidrag till resekostnader för vissa anhöriga.

Förordning om återetableringsstöd för vissa utlänningar (2008:778) reglerar Migrationsverkets beslut om ekonomiskt stöd vid självmant återvändande.

Förordning om bidrag till utlänningars resor från Sverige för bosättning i annat land (1984:890) bestämmer hur och till vem Migrationsverket kan fatta beslut om att tilldela ekonomiska medel för flytt och bosättning i annat land.

Lagen om god man för ensamkommande barn (2005:429) innehåller bestämmelser om god man för den som är under 18 år, och som är utländsk medborgare eller statslös.

Lagen om Schengens informationssystem (2000:344) beskriver vad och när inom polisiära och rättsliga frågor en automatiserad hantering av register får ske, och hur information om privatpersoner ska hanteras och avgränsas.

Förordning om Schengens informationssystem SIS (2000:836) omfattar regler för registrering, administrativ hantering, samt uppgiftsskyldighet mm. kring personer som av olika skäl efterlyst eller omhändertagit inom Schengenstaterna.

Dublinförordningen (pdf) EU-förordning nr 343/2003 hanterar bland annat kriterier hur och vilka mekanismer för att avgöra en medlemsstats ansvar att pröva en inlämnad asylansökan från tredjelandsmedborgare.

Skyddsgrundsdirektivets (2004/83/EG) huvudsyfte är att inom den europeiska gemenskapen ha miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar, eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd.

Asylprocedurdirektivet (2005/85/EG) huvudsakliga syfte är att inom den europeiska gemenskapen ha miniminormer i synsätt och hantering för beviljande eller återkallande av flyktingstatus.

Lag om svenskt medborgarskap (2001:82) omfattar regler om medborgarskap, när en person kan ansöka om det samma, och att Migrationsverket prövar ansökan.

Medborgarskapsförordningen (2001:218) innehåller bestämmelser om tillämpning av lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap.

Lifos är Migrationsverket egen databas för rätts- och landinformation, med styrande och stödjande riktlinjer, samt rättschefens instruktioner och ställningstagande.