Asylregler

Den som vill få skydd i Sverige ska lämna in sin ansökan om asyl hos gränspolisen när han eller hon reser in i Sverige, eller på en av Migrationsverkets ansökningsenheter.

Migrationsverket kan inte godkänna en ansökan om asyl som lämnas in vid en svensk ambassad. Den som inte har möjlighet att ta sig till Sverige för att söka skydd kan vända sig till UNHCR.

Det är Dublinförordningen som avgör var inom EU ansökan ska prövas.

Läs mer om Dublinförordningen

Asyl­sö­kande

Asylsökande är den som tar sig till Sverige och ansöker om skydd (asyl) här, men som ännu inte har fått sin ansökan avgjord.

Skäl för att bevilja asyl­sö­kande uppe­hålls­till­stånd

Sverige har skrivit under FN:s flyktingkonvention. Det betyder bland annat att Sverige ska pröva varje persons ansökan om asyl individuellt.

I den individuella prövningen ingår att ta hänsyn till den sökandes könsidentitet och sexuella läggning; om den sökande exempelvis är homo- eller bisexuell eller är en transperson.

Sverige ska ge uppehållstillstånd till den som är flykting enligt FN-konventionen men också till alternativt skyddsbehövande i enlighet med EU:s gemensamma regler.

Flyk­ting

Enligt flyktingkonventionen, svensk lag och EU-regler är du flykting om du har välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse på grund av

• ras
• nationalitet
• religiös eller politisk uppfattning
• kön
• sexuell läggning eller
• tillhörighet till viss samhällsgrupp.

Förföljelsen kan komma från hemlandets myndigheter. Det kan också vara så att myndigheterna inte kan eller vill ge skydd mot förföljelse från enskilda personer eller grupper.                

Den som bedöms vara flykting får en flyktingstatusförklaring som är en internationellt erkänd status grundad på både FN:s flyktingkonvention och EU-regler.

Den som har flyktingsstatusförklaring får normalt uppehållstillstånd i tre år.

Alter­na­tivt skydds­be­hö­vande

Som alternativt skyddsbehövande bedöms den som

• löper risk att straffas med döden
• löper risk att utsättas för kroppsstraff, tortyr, annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller
• som civilperson löper allvarlig risk att skadas på grund av väpnad konflikt.
  

Den som bedöms vara alternativt skyddsbehövande får en alternativ skyddsstatusförklaring som grundas på EU-regler.

Den som har skyddsstatusförklaring får normalt uppehållstillstånd i 13 månader.

Undantag från rätten till skydd

Om det under utredningen av din ansökan framkommer att du har begått krigsbrott, brott mot mänskligheten annat grovt brott, eller om du utgör ett hot mot rikets säkerhet, kan du inte få asyl i Sverige. Du kan ändå få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om du inte kan återvända till ditt hemland på grund av att du riskerar att dödas eller förföljas där.

Uppe­hålls­till­stånd i andra fall

I undantagsfall kan en person få uppehållstillstånd trots att han eller hon inte behöver skydd mot förföljelse eller uppfyller kraven för uppehållstillstånd på någon annan grund. Det krävs då synnerligen ömmande omständigheter för vuxna, och det något lägre kravet särskilt ömmande omständigheter för barn. När Migrationsverket fattar beslut görs en samlad bedömning av personens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet.

Säkert ursprungs­land

Migrationsverket har en lista på så kallade säkra ursprungsländer. För att ett land ska bedömas som ett säkert ursprungsland behöver flera kriterier vara uppfyllda.

Se Migrationsverkets lista över säkra ursprungsländer

Asyl­sö­kande barn

Lagen säger att Migrationsverket ska ta särskild hänsyn till barnets bästa. Alla barn, som kan och vill, har rätt att tala och bli lyssnade på. Barns asylskäl ska prövas särskilt – ett barn kan ha andra asylskäl än vad föräldrarna har. När barnets asylskäl ska prövas ska handläggaren, så mycket som möjligt, anpassa utredningen efter barnets ålder, mognad och hälsa. Barnet har rätt att ha en vuxen med sig vid utredningen. Det kan vara en förälder, en annan vårdnadshavare, en god man och/eller ett offentligt biträde.

Läs mer om vad som gäller för asylsökande barn

Läs mer

1. FN:s flyktingkonvention
2. UNHCR (FN:s flyktingorgan)
3. EU:s skyddsgrundsdirektiv
4. Utlänningslagen
5. Utlänningsförordningen
6. Dublinförordningen